HD 176527

I den här artikeln kommer vi att utforska det fascinerande livet för HD 176527 och hans inverkan på dagens samhälle. Från en ödmjuk början till sin uppgång till toppen har HD 176527 satt en outplånlig prägel på historien. Genom sina prestationer och utmaningar har HD 176527 inspirerat otaliga människor att följa i hans fotspår och nå sina egna mål. På dessa sidor kommer vi att upptäcka hemligheterna bakom HD 176527s framgång och hur hans arv fortsätter att påverka framtida generationer. Gör dig redo att ge dig ut på en spännande resa genom livet för HD 176527!

HD 176527
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildLyran
Rektascension18t 59m 45,48432s[1]
Deklination+26° 13′ 49,4487″[1]
Skenbar magnitud ()+5,26 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypK2 III[3]
B–V+1,228 ± 0,003[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-22,56 ± 0,13[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -85,671[1] mas/år
Dek.: -10,624[1] mas/år
Parallax ()12,2448 ± 0,0874[1]
Avstånd266 ± 2  (81,7 ± 0,6 pc)
Absolut magnitud ()0,28[2]
Detaljer
Radie20,15+0,12-0,99[1] R
Luminositet128,0 ± 1,6[1] L
Temperatur4 325+110-13[1] K
Metallicitet-0,28 (Fe/H)[4] dex
Andra beteckningar
HD 176527, AG+26 1956, BD+26 3418, GSC 02126-02370, HIC 93256, HIP 93256, HR 7181, IRAS 18577+2609, IRC +30349, 2MASS J18594548+2613492, PLX 4409, PPM 108190, SAO 86673, TYC 2126-2370-1, Gaia DR2 4534818718162962304, Gaia DR1 4534818713854917888 [5][6]

HD 176527 är en ensam stjärna[7] belägen i den södra delen av stjärnbilden Lyran. Den har en skenbar magnitud av ca 5,26[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 12,2[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 266 ljusår (ca 82 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -23 km/s.[2]

Egenskaper

HD 176527 är en orange till gul jättestjärna av spektralklass K2 III,[3] som har förbrukat förrådet av väte i dess kärna och utvecklats bort från huvudserien. Den har en radie som är ca 20[1] solradier och har ca 128 gånger solens utstrålning av energi[6] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 4 300 K.[1]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 176527, 10 februari 2020.

Noter

  1. ^ Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ Anderson, E.; Francis, Ch. (2012), "XHIP: An extended hipparcos compilation", Astronomy Letters, 38 (5): 331, arXiv:1108.4971, Bibcode:2012AstL...38..331A, doi:10.1134/S1063773712050015.
  3. ^ Yoss, Kenneth M. (November 1961), "Spectral and Luminosity Classifications and Measurements of the Strength of Cyanogen Absorption for Late-Type Stars from Objective-Prism Spectra", Astrophysical Journal, 134: 809, Bibcode:1961ApJ...134..809Y, doi:10.1086/147209.
  4. ^ Jönsson, H.; et al. (February 2017), "Abundances of disk and bulge giants from high-resolution optical spectra. I. O, Mg, Ca, and Ti in the solar neighborhood and Kepler field samples", Astronomy & Astrophysics, 598: 11, arXiv:1611.05462, Bibcode:2017A&A...598A.100J, doi:10.1051/0004-6361/201629128, A100.
  5. ^ http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=HD+176527. Hämtad 2020-10-06.
  6. ^ "HD 176527". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2020-02-09.
  7. ^ Eggleton, P. P.; Tokovinin, A. A. (September 2008), "A catalogue of multiplicity among bright stellar systems", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 389 (2): 869–879, arXiv:0806.2878, Bibcode:2008MNRAS.389..869E, doi:10.1111/j.1365-2966.2008.13596.x.

Externa länkar