Gustaf Johansson (biskop)
I den här artikeln om Gustaf Johansson (biskop) kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till detta ämne som är så relevant idag. Under de kommande raderna kommer vi att analysera dess ursprung, dess utveckling över tid och dess inverkan på samhället. Vi kommer också att undersöka de olika perspektiven och åsikterna om Gustaf Johansson (biskop), samt dess relevans i nutid och framtid. Den här artikeln syftar till att ge en översikt och fullständig översikt av Gustaf Johansson (biskop), med syftet att ge läsarna en djupare förståelse för detta ämne och dess implikationer inom olika områden.
| Ärkebiskop Gustaf Johansson (biskop) | |
,_verkade_som_Finlands_%C3%A4rkebiskop_1899%E2%80%931930.jpg) | |
| Kyrka | Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland |
|---|---|
| Stift | Kuopio stift, biskop |
| Period | 1885–1897 |
| Företrädare | Robert Frosterus |
| Efterträdare | Otto Immanuel Colliander |
| Stift | Nyslotts stift, biskop |
| Period | 1897–1899 |
| Efterträdare | Otto Immanuel Colliander |
| Stift | Åbo stift, ärkebiskop |
| Period | 1899–1930 |
| Företrädare | Torsten Thure Renvall |
| Efterträdare | Lauri Ingman |
| Akademisk titel | Teologie doktor 1881 |
| Född | 10 januari 1844 Ylivieska |
| Död | 24 juli 1930 Nyslott |
Gustaf Johansson, född 10 januari 1844 i Ylivieska, död 24 juli 1930 i Åbo, var en finländsk teolog och kyrkoman. Han var farbror till Erkki och Elieser Kaila.
Johansson påverkades tidigt av den pietistiska väckelsen och under studieåren i Tübingen av Johann Tobias Beck. Han prästvigdes 1871 och han blev teologie kandidat 1874.
Johansson blev professor i dogmatik och etik i Helsingfors 1877 och utövade genom sin kraftfulla religiösa personlighet stor inflytande på studenterna. År 1885 blev Johansson biskop i Kuopio stift, 1896 den förste biskopen i Nyslotts stift och 1899 ärkebiskop i Åbo. Han skötte arkebiskopens tjänst till år 1930.
Åren 1884–1894 var han vice talman och 1896–1906 talman i prästeståndet. Med sin självständiga natur gick Johansson mången gång sina egna vägar. Han ansågs inte alltid uppträda med nödvändig kraft i kampen mot förryskningen. För friare strömningar inom teologin stod Johansson främmande och han ogillade skarpt alla ekumeniska strävanden.
Utmärkelser
Sankt Annas orden, tredje klass, 20 april 1884[1]- Sankt Annas orden, andra klass, 17 april 1887[1]
Sankt Vladimirs orden, tredje klass, 25 april 1891[1]
Sankt Stanislausorden, första klassen, 29 april 1894[1]- Sankt Annas orden, första klass, 8 juli 1896[1]
Medalj "Till minne av kejsaren Nicholas IIs kröning", 31 december 1896[1]- Sankt Vladimirs orden, andra klassen, 15 april 1906[1]
Vita örnens orden, 1916[1]
Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, 16 maj 1919[2]
Se även
Referenser
Noter
- ^ läs online, kansallisbiografia.fi , läst: 18 juli 2023.
- ^ Antti Matikkala, Suomen Valkoisen Ruusun ja Suomen Leijonan ritarikunnat, Edita, 2017, s. 488, ISBN 978-951-37-7005-1.
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 523–524
Externa länkar
- ”Johansson, Gustav”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4630-1416928957236
| |||||||||||||
|