Gustaf Fredrikson

Gustaf Fredrikson är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet de senaste åren. Sedan dess uppkomst har den genererat debatter, kontroverser och oändlig forskning som försöker förstå och analysera dess olika aspekter. I den här artikeln kommer vi att utforska Gustaf Fredrikson på djupet, från dess ursprung till dess inverkan på dagens samhälle. Vi kommer att analysera de olika infallsvinklarna från vilka detta ämne kan närma sig, såväl som dess implikationer inom olika områden, såsom politik, ekonomi, kultur och teknik. Dessutom kommer vi att fokusera på åsikter och perspektiv hos experter inom området, i syfte att erbjuda en komplett och berikande vision av Gustaf Fredrikson. Utan tvekan är detta ett fascinerande ämne som inte lämnar någon oberörd, och som förtjänar detaljerad och noggrann reflektion.

Gustaf Fredrikson
Gustaf Fredrikson, 1875
Gustaf Fredrikson, 1875
FöddJohan Gustaf Fredrikson
31 juli 1832
Stockholm
Död5 november 1921 (89 år)
Stockholm
Aktiva år1862-1918
IMDb SFDb

Johan Gustaf "Frippe" Fredrikson,[1] född 31 juli 1832 i Stockholm, död 5 november 1921 i Stockholm, var en svensk skådespelare och teaterchef.

Biografi

Fredrikson studerade vid Uppsala universitet 1851–1860 och avlade kameralexamen 1861. Han scendebuterade på Kungliga Dramatiska Teatern 4 november 1862 i rollen som Duplessis i pjäsen Min tants planer. Han blev fast engagerad 1863 och verkade sedan fram till 1877 och åter 1878–1887 i de kungliga teatrarna. 1879–1884 var han även Dramatens intendent. Spelåret 1887–1888 gästspelade han för Lorentz Lundgren vid Stora teatern i Göteborg.

I samband med att riksdagen drog in hela anslaget till Dramaten och Operan 1888 kom han att bli medlem i den association som tog över driften av Dramaten och blev chef för verksamheten vid Dramaten 1888–1898, från 1891 som enväldig. 1904–1907 ledde han Dramaten för egen räkning.[2]

Fredrikson ägnade sig även 1877–1878, 1898–1904 och 1907–1917 åt gästspel i Stockholm, landsorten och grannländernas huvudstäder. Bland hans roller märks Benedikt i Mycket väsen för ingenting, Mercutio i Romeo och Julia, Dorante i Kärlekens försyn, Almaviva i Figaros bröllop, Karl VII i Orleanska jungfrun, Valentin i Man bör aldrig svära på något, Bolingbroke i Ett glas vatten, Moritz av Sachsen i Adrienne Lecouvreur, Gaston i Klädeshandlaren och hans måg, Hertig Job, De Ryons i Damernas vän, Mariks de Villemer, Olivier de Jalin i Falska juveler, Rysoor i Allt för fosterlandet, Favrolle i Dora, Des Prunelles i Vi skiljas, Fouché i Mme Sans-Gêne, Guldstad i Kärlekens komedi, Stensgård och kammarherre i Bratsberg i De ungas förbund, Helmer och Rank i Ett dockhem, Relling i Vildanden, Rizzio i Maria Stuart, Riis i Det nya systemet, Raymond i Sällskap där man har tråkigt, Béchamel i Odette, Brichanteau i En parisare, Trast-Saarberg i Ära, von Keller i Hemmet och von Wittinghoff i Livets maskerad.[2] Hans avskedsroll var som Martens i Ungdomsvänner på Gröna Lund-teatern.[2]

År 1912 testamenterade Fredrikson sin kvarlåtenskap till stiftelsen Höstsol, som 1918 inköpte lantegendomen Såsta gård i Täby, vilken fick namnet "Höstsol, Gustaf Fredriksons ålderdomshem".

Fredrikson filmdebuterade 1918 vid 86 års ålder; rollen som kammarherren Emil von Schinkel i Mästerkatten i stövlar blev hans enda filmroll.

Gustaf Fredrikson utgav översättningssamlingen Dramatiska småsaker (1892) och den biografiska Teaterminnen (1918). Han är begravd på Johannes kyrkogård i Stockholm.

Eftermäle

På en liten holme utanför Lysekil hedrades minnet av Gustaf Fredrikson genom en inskription på en berghäll, med lydelsen:
"Till minne av den frejdade scenkonstnären Gustaf Fredrikson, som under många somrar gästade Lysekil, sista gången 1921, 89-årig, kallas denna holme Frippeskär".[3]

Restaurang Frippe på Nybrogatan, bakom Dramaten är uppkallad efter den uppskattade forne Dramatenchefen Gustaf "Frippe" Fredrikson, som var den som uppförde dess nuvarande byggnad.[4]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1863 Octave Delacroix, målare Så kallade Hedersmän
Théodore Barrière och Ernest Capendu		 Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Emil Stål Rosa och Rosita
Clara Andersen		 Kungliga Dramatiska Teatern[5]
Leander, Gerontes son Scapins skälmstycken
Molière		 Kungliga Dramatiska Teatern
1868 Gaston, markis de Presles Klädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau		 Kungliga Dramatiska Teatern[6]
1871 Bolle, adjunkt De skenhelige
J. Wibe		 Kungliga Dramatiska Teatern[7]
1875 Bernhard, prins av Rothenturn Maria och Magdalena
Paul Lindau		 Kungliga Dramatiska Teatern[8]
Rodolphe Hedern och penningen
François Pousard		 Kungliga Dramatiska Teatern[9]
1876 Baron d'Estrigaud Lejon och rävar
Émile Augier		 Kungliga Dramatiska Teatern[10]
Filip von Bohnen Wanda
Isidor Lundström		 Kungliga Dramatiska Teatern[11]
Klädeshandlaren och hans måg
Émile Augier och Jules Sandeau		 Kungliga Dramatiska Teatern[12]
Kurt, ryttmästare Dagtingan
Frans Hedberg		 Kungliga Dramatiska Teatern[13]
Greve Amaury Rolands dotter
Henri de Bornier		 Kungliga Dramatiska Teatern[14]
Kean En arbetare
Lorentz Dietrichson		 Svenska teatern, Helsingfors[15]
Lord Bolingbroke Ett glas vatten
Eugène Scribe		 Kungliga Dramatiska Teatern[16]
Direktör Glansberg Svart i röd
Oscar Wijkander		 Kungliga Dramatiska Teatern[17]
1885 Vildanden
Henrik Ibsen		 Konstantin Axelsson Stora Teatern[18]
1889 Guldstad Kärlekens komedi (Kjærlighedens Komedie)
Henrik Ibsen		 Dramatiska Teatern[19]
Exemplets makt
Henri Meilhac och Ludovic Halévy		 Kungliga Dramatiska Teatern[20]
1893 Herrn En middagsbjudning
Christopher Boeck		 Vasateatern[21]
1900 Hertig de Ronvray-Rivecourt Colinette
G. Lenotre och Gabriel Martin		 Vasateatern[22]
1906 Friherre Max von Wittinghof Livets maskerad
Ludwig Fulda		 Dramatiska Teatern[23][24]
1909 Vincenz Arnberg Den stora lidelsen
Raoul Auernheimer		 Gustaf Linden Dramaten
1917 Bruno Martens Ungdomsvänner
Ludwig Fulda		 Einar Fröberg Intima teatern[25]

Bibliografi

  • Benzon Otto., Benzon Otto., Benzon Otto., Boeck Christopher., Dreyfus Abraham., Bilhaud Paul., Möller Otto., Lehmann Julius., Henrion Poly., red (1892). Dramatiska småsaker: proverb och monologer. Stockholm: Bonnier. Libris 1800237 
  • Fredrikson, Gustaf (1918). Teaterminnen. Stockholm. Libris 88276 
  • Fredrikson Gustaf, red (1962). Faksimilupplaga av Gustaf Fredriksons minnesalbum (faks.-uppl.). : . Libris 1947377 

Utmärkelser

Bildgalleri

  • Som Bolingbroke i Ett glas vatten. 1876.
    Som Bolingbroke i Ett glas vatten. 1876.
  • Porträtt utfört av Robert Lundberg.
    Porträtt utfört av Robert Lundberg.
  • Foto i helfigur.
    Foto i helfigur.
  • Fredriksons gravvård, Johannes kyrkogård, Stockholm
    Fredriksons gravvård, Johannes kyrkogård, Stockholm

Källor

  1. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 anger stavningen till Fredriksson. Källa: Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  2. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932
  3. ^ Hvar 8 dag - illustreradt magasin 1921-1922, Bonniers tryckeri, Göteborg 1922 s. 727
  4. ^ http://thatsup.se/stockholm/restaurang/restaurang-frippe/
  5. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 19 september 1863. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-19/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 december 2021. 
  6. ^ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 30 november 1868. http://tidningar.kb.se/4112678/1868-11-30/edition/0/part/1/page/1. Läst 1 september 2016. 
  7. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 24 april 1871. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1871-04-24/1928/3. Läst 6 augusti 2015. 
  8. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 september 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-09-06/3253/3. Läst 30 juli 2015. 
  9. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 6 november 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-11-06/3306/3. Läst 31 juli 2015. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 13 januari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-01-13/3361/3. Läst 9 augusti 2015. 
  11. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 16 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-16/3390/3. Läst 10 augusti 2015. 
  12. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 mars 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-03-28/3424/2. Läst 15 augusti 2015. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 2 april 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-02/3452/3. Läst 13 augusti 2015. 
  14. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 31 maj 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-05-31/3476/3. Läst 14 augusti 2015. 
  15. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 27 juni 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-06-27/3497/2. Läst 14 augusti 2015. 
  16. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 9 oktober 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-10-09/3586/2. Läst 16 augusti 2015. 
  17. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 november 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-11-08/3612/3. Läst 17 augusti 2015. 
  18. ^ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 8 maj 1885. https://tidningar.kb.se/fzrwpn3r20ws2rf/part/1/page/2. Läst 18 maj 2024. 
  19. ^ ”K. Dramatiska teatern”. Affischen: s. 2. 21 november 1889. https://tidningar.kb.se/p5jb106cmfvf2gfl/part/1/page/2. Läst 18 maj 2024. 
  20. ^ ”Teater och Musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 13 december 1889. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1889-12-13/7594/2. Läst 29 juli 2015. 
  21. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 3 maj 1893. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1893-05-03/8619a/3. Läst 5 mars 2016. 
  22. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 14 februari 1900. http://arkivet.dn.se/tidning/1900-02-14/10742a/3. Läst 25 februari 2017. 
  23. ^ ”Teater, konst, litteratur”. Dagens Nyheter: s. 3. 8 september 1906. http://arkivet.dn.se/tidning/1906-09-08/13069A/3. Läst 11 januari 2017. 
  24. ^ Thore Blanche (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (37): sid. 452. Arkiverad från originalet den 20 november 2015. https://web.archive.org/web/20151120225815/http://www.ub.gu.se/fasta/laban/erez/kvinnohistoriska/tidskrifter/idun/1906/pdf/1906_37.pdf. Läst 20 november 2015. 
  25. ^ ”Ungdomsvänner”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF29412&pos=93. Läst 16 maj 2016. 
  26. ^ https://runeberg.org/rikskal/1908/0728.html

Vidare läsning

Externa länkar

Auktoritetsdata