I dagens artikel kommer vi att utforska Gurdial Singh Dhillon, ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet de senaste åren. Gurdial Singh Dhillon har fått relevans inom olika områden, från politik till vetenskap, och dess genomslag har märkts globalt. När vi går vidare genom utvecklingen av den här artikeln kommer vi att ta en djupare titt på nyckelaspekterna av Gurdial Singh Dhillon, och ta itu med dess implikationer, dess utmaningar och de möjligheter den ger. För att ge en heltäckande översikt kommer vi att utforska olika perspektiv och expertutlåtanden om Gurdial Singh Dhillon, för att ge en fullständig översikt över detta spännande ämne.
Dr. Gurdial Singh Dhillon (G.S. Dhillon), född sikh i Panjwar, Amritsardistriktet i Punjab 6 augusti 1915, död 23 mars 1992, var en indisk politiker (INC) och talman i Lok Sabha. Hedersdoktor, jur.dr. och fil.dr., vid flera lärosäten i Indien och utomlands 1969-1973.
Dhillon bedrev högre studier i juridik i Amritsar och Lahore, och började praktisera som advokat 1937. På grund av sin inblandning i självständighetsrörelsen fängslades han flera gånger av britterna. Efter den indiska självständigheten 1947-1950 slog han sig istället på journalistik, både som utgivare/redaktör och som fackligt verksam journalist. Från 1952 till 1967 var han ledamot av Punjabs lagstiftande församling, där han även var talman 1954-1962.
1967 gick Dhillon upp på federal nivå, och kunde väljas in som representant för Kongresspartiet i valkretsen Taran Taran. Sedan dåvarande talmannen Neelam Sanjiva Reddy avsagt sig uppdraget för att ställa upp i presidentvalet blev Dhillon (enhälligt) vald till talman i Lok Sabha i augusti 1969. Han var den dittills yngste talmannen. 1 december 1975 var det Dhillon som avsade sig uppdraget; istället blev han då transportminister i Indiens regering, vilket han fortsatte med till Kongresspartiets katastrofval 1977 och regeringens avgång.
Efter att misslyckats att bli omvald till Lok Sabha 1977 utsågs Dhillon 1980 till ambassadör (High Commissioner) i Kanada, där han stannade till 1982. Vid valet 1985 lyckades han åter bli invald i Lok Sabha, denna gång för valkretsen Ferozepur. 1986-1988 var han jordbruksminister.