Gunnar Henriksson

I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Gunnar Henriksson. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i höjdpunkterna i Gunnar Henriksson och dess inverkan på olika områden. Vi kommer att analysera dess inflytande på samhället, dess utveckling över tid och dess möjliga konsekvenser för framtiden. Genom en mängd olika perspektiv och tillvägagångssätt strävar vi efter att erbjuda en heltäckande och berikande syn på Gunnar Henriksson, med syftet att ge läsaren en djupare och mer kontextualiserad förståelse av detta spännande ämne. Följ med oss ​​på denna upptäckts- och reflektionsresa!

För liknande namn, se Gunnar Henriksson (olika betydelser).
Gunnar Henriksson

Gunnar Axel Henriksson, född 2 november 1919 i Västanfors församling, död 12 september 2006 i Vällingby, var en svensk arkitekt. Han var stadsarkitekt i Stockholm 1973 till 1984.

Biografi

Gunnar Henriksson utbildade sig till arkitekt 1945–1949 på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Därefter var han mellan 1949 och 1957 anställd på Kooperativa förbundets arkitektkontor. Han var dess chef 1970–1973. Åren 1960–1972 var han chef för Kungliga tekniska högskolans byggnadskommittés arkitektkontor..

Gunnar Henriksson blev mest omtalad som brutalist. Hans Arkitekturskolans byggnad, uppförd 1967–1969 på Östermalm, har utsatts för hård kritik och valdes 2008 med till Stockholms fulaste hus och korades 2020 till Sveriges fulaste byggnad i en omröstning arrangerad av Arkitekturupproret. Dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund ville 2007 se byggnaden riven. Henriksson var även professor vid arkitektursektionen på Kungliga tekniska högskolan och författare till fackböcker som Småhusens vapendragare och Skiftesverk i Sverige: ett Tusenårigt Byggnadssätt.

Stadsarkitekt

År 1973 blev Henriksson utnämnd till stadsarkitekt i Stockholm och innehade tjänsten till sin pensionering 1984. Under sin tid på stadsbyggnadskontoret övergick Stockholms mycket expansiva nybyggnadsfas till en lugnare utveckling, där "varsam ombyggnad" och småskaliga stadsplaner prioriterades.

Gunnar Henriksson är begravd på Spånga kyrkogård.

Verk i urval

" class="mw-editsection-visualeditor">redigera | redigera wikitext]
  • Hyres- och radhus, Ljungbyhed, Skåne 1954–1958
  • Fritidshus, Glanshammar, Närke 1955
  • Hyreshus, Skövde 1957–1958
  • San Remo bageri, Västberga, Stockholm 1956–1958
  • Utställning Utan Gränser, Stockholm 1957
  • Nybyggnader vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH) för bland annat teknisk fysik 1961–1962 och plasmafysik 1962–1964 samt för arkitektur 1967–1969
  • Generalplan Örebro Folkpark 1953–1954
  • Generalplan KTH:s utbyggnad 1960–1970

Bilder

Källor

Noter

  1. ^ Sveriges dödbok 1860-1916, DVD-ROM
  2. ^ KulturNav: Henriksson, Gunnar
  3. ^ Uppgift enligt Stockholms stadsmuseum Arkiverad 26 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ ”Stockholms fulaste byggnad är utsedd!”. sr.se. Sveriges Radio. Arkiverad från originalet den 24 maj 2012. https://archive.is/20120524132102/http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/program/artikel.asp?ProgramID=740&Artikel=2435435. Läst 1 november 2008. ”Radio Stockholms lyssnare har röstat via webben och utsett Arkitekthögskolan till Stockholms fulaste byggnad.” 
  5. ^ ”Arkitekturskolan i Stockholm framröstad som Sveriges fulaste byggnad någonsin!”. Arkitekturupproret. http://www.arkitekturupproret.se/2020/12/23/arkitekturskolan-i-stockholm-framrostad-till-sveriges-fulaste-byggnad/. Läst 27 december 2020. 
  6. ^ Sundström, Anders (22 januari 2007). ”Arkitekter flyttar från utskällt hus”. dn.se. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071001151339/http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=608634. Läst 1 november 2008. 
  7. ^ SvenskaGravar
  8. ^ Uppgifter enligt Arkitekturmuseet i Stockholm

Litteratur

Externa länkar

Företrädare:
Nils Oelrich 		Stadsarkitekt i Stockholms stad
1973–1984 		Efterträdare:
Per Kallstenius


Auktoritetsdata