Gunilla Åkesson

Namnet Gunilla Åkesson är utan tvekan ett ämne av stor relevans idag. Genom historien har Gunilla Åkesson varit föremål för studier, debatt och kontroverser inom olika områden och discipliner. Från vetenskap till litteratur, genom politik och populärkultur har Gunilla Åkesson satt en outplånlig prägel på samhället. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Gunilla Åkesson, och undersöka dess inverkan på dagens värld och dess relevans för framtiden. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Gunilla Åkesson fångat uppmärksamheten och fantasin hos miljontals människor runt om i världen.

Gunilla Åkesson
Gunilla Åkesson, juli 2013.
Gunilla Åkesson, juli 2013.
FöddGunilla Margareta Åkesson[1]
15 februari 1942 [1]
Sofia församling,[1] Jönköping
Utbildad vidTeaterhögskolan i Malmö
Aktiva år1966-2011
IMDb

Gunilla Margareta Åkesson Wickbom, född 15 februari 1942 i Jönköping,[1] är en svensk skådespelare och sångerska.

Biografi

Åkesson växte upp i Lindesberg och kom till Stockholm som 20-åring när hon blev antagen till Calle Flygare Teaterskola, där hon var kurskamrat med bland andra Lis Nilheim, Lars-Erik Berenett och Thomas Ungewitter.

1963–1966 studerade hon vid Statens scenskola i Malmö.[2]

Sedan följde engagemang vid Oscarsteatern och flera säsonger vid Riksteatern där hon bland annat medverkade i Vita Hästen och Två gentlemän från Verona. Hon upptäcktes av Hagge Geigert som sett henne på TV och hon slog igenom i hans revy i Göteborg 1975. Den fruktade kritikern Bengt Jansson på Dagens Nyheter rosade hennes insatser i revyn och skrev efter premiären "Ta upp Åkesson till Stockholm genast".

1976 fick hon engagemang i Kar de Mumma-revyn på Folkan där hon bland annat gjorde succé som "byggjobbaren på operan", ett revynummer där hon varvade dialog med operaarior. Hon har spelat på de flesta privatteatrar i Stockholm bland annat långköraren Spanska flugan på Vasan 1981–1983, revyn Carl-Gustafs nöjesmaskin på Intiman 1983, Lasse Berghagens musikal Världens galenskap på Chinateatern 1985 och Oj då, en till på Folkan 1987. Riktigt folkkär blev Gunilla Åkesson genom sin medverkan i TV-programmet Gäster med gester samt genom Femettan. Hon har även medverkat i TV-serier som Babels hus, Svenska Sesam och Polisen och pyromanen. Hon gjorde en allvarligare roll i Carin Mannheimers Svenska hjärtan. I början av 1990-talet blev hon även "offer" för TV 4:s version av Dolda Kameran där hon i en teaterpjäs lurades att klä ut sig till en gris.

I tolv år var hon komisk primadonna i Hjalmar-revyerna med Peter Flack i Örebro. Hos Flack gjorde hon parodier på Sigvard Marjasin, Marit Paulsen, Lena Philipsson och Leif "Loket" Olsson med flera. Hon tilldelades Sällskapet Stallbrödernas pris Revyräven 1999.

2011 gjorde hon comeback i TV efter 15 års uppehåll, i det sista avsnittet med Gäster med gester.

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1966 Ermengarde Hello, Dolly!
Michael Stewart och Jerry Herman		 Sven Aage Larsen Oscarsteatern[3]
1967 Praskowia Glada änkan
Franz Lehár, Victor Léon och Leo Stein		 Mimi Pollak Oscarsteatern[4]
1973 Borgmästaren
Gert Hofmann		 Sandor Györbiro Flexteatern[5]
Godspell
John-Michael Tebelak och Stephen Schwartz		 Jonnie Christen och Klaus Pagh Jarlateatern[6]/
Riksteatern
1976 Medverkande Hem till stan, revy
Kar de Mumma		 Hans Dahlin Folkan[7][8]
1978 Edith Min fru går igen
Noël Coward		 Per Gerhard Vasateatern[9]
1979 James Pinocchio
Staffan Götestam och Peter Flack		 Folkan[10]
1980 Pippi Långstrump
Astrid Lindgren		 Staffan Götestam Folkan[11]
1981 Maria Spanska flugan
Franz Arnold och Ernst Bach		 Per Gerhard Vasateatern[12]
1987 Oj då!... en till?!
Ray Cooney och Tony Hilton		 Chris Johnston Folkan[13]
1992 Medverkande Spik, revy Vasateatern[14]

Referenser

Noter

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Gunilla Margareta Åkesson Wickbom
  2. ^ ”Tidigare studenter, 1966”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1966.pdf. Läst 23 november 2017. 
  3. ^ Barbro Hähnel (10 september 1966). ”Vital 'Dolly' på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1966-09-10/245/16. Läst 20 augusti 2015. 
  4. ^ ”Den glada änkan”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF24820&pos=33. Läst 26 juni 2015. 
  5. ^ ”Nöjesguiden”. Dagens Nyheter: s. 16. 16 februari 1973. https://arkivet.dn.se/tidning/1973-02-16/45/16. Läst 18 mars 2018. 
  6. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1973). ”'Godspell': Fart och spelglädje och mycket vitsande”. Dagens Nyheter: s. 22. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-21/256/22. Läst 20 augusti 2015. 
  7. ^ Leif Zern (1 oktober 1976). ”Folkan: Inte så roligt”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-10-01/267/26. Läst 25 maj 2019. 
  8. ^ Leif Zern (2 januari 1977). ”Folkan i Stockholm: Kisa lyckas i vital revy”. Dagens Nyheter: s. 10. https://arkivet.dn.se/tidning/1977-01-02/1/10. Läst 25 maj 2019. 
  9. ^ Åke Lundqvist (22 september 1978). ”Järrel räddar utslätad fars”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-22/258/14. Läst 22 augusti 2015. 
  10. ^ ”17-åriga Louise från Kärrtorp nya Pinocchio”. Dagens Nyheter: s. 21. 12 december 1979. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-12-12/337/21. Läst 20 augusti 2015. 
  11. ^ Susanne Marko (20 oktober 1980). ”Siw Malmkvist underbar Pippi”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-10-20/287/20. Läst 3 december 2017. 
  12. ^ Bengt Jahnsson (26 september 1981). ”Spanska flugan: Ett underverk av komik”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1981-09-26/261/20. Läst 17 april 2016. 
  13. ^ Marcus Boldeman (20 september 1987). ”Ny fars på Folkan: Männens afton på scen”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1987-09-20/255/20. Läst 22 augusti 2015. 
  14. ^ Lars Linder (13 september 1992). ”Rappt utan hållbar tråd”. Dagens Nyheter. Arkiverad från originalet den 23 januari 2016. https://web.archive.org/web/20160123162117/http://www.dn.se/arkiv/kultur/rappt-utan-hallbar-trad. Läst 28 juni 2015.