Idag är Gula brigaden (1949–1985) ett ämne som väcker intresse hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Från dess inverkan på samhället till dess implikationer på det dagliga livet, har Gula brigaden (1949–1985) skapat diskussioner och debatter runt om i världen. Dess relevans är obestridlig, och dess inflytande sträcker sig till olika kunskapsområden. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt på Gula brigaden (1949–1985), och analysera dess betydelse och inverkan på livet idag. Genom detaljerad analys kommer vi att försöka belysa detta komplexa och flerdimensionella ämne, vilket ger läsaren en bred och komplett bild av Gula brigaden (1949–1985) och dess inverkan på vårt samhälle.
Gula brigaden sattes upp åren 1949–1951 vid Svea livgarde (I 1) genom att fältregementet Svea livgarde (I 1) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1977 beslutades att hälften av arméns infanteribrigader kunde utvecklas mot 1980-talets infanteribrigad – IB 77. Gula brigaden kom dock att kvarstå som IB 66. Genom försvarsbeslutet 1982 beslutade riksdagen att arméns brigadorganisation skulle minskas, därmed kom Gula brigaden att avvecklas den 30 juni 1985. Även om brigaden upplöstes och utgick ut krigsorganisationen, så kom delar av brigaden att kvarstå som en så kallad svartbrigad. Det genom att brigadens tre skyttebataljoner skulle kvarstå som fristående skyttebataljoner av typen fristående skyttebataljon (skbat F). Dock kom endast en bataljon i praktiken att ombildas, 201. fristående skyttebataljonen. Även brigadens haubitsbataljon kvarstod till en viss del, då ett av dess kompanier kom att ingå i 201. fristående skyttebataljonen. Luftvärnskompaniet och pansarvärnskompaniet kvartod även de, men överfördes till den återuppsatta Södermanlandsbrigaden.[2] Namnet Gula brigaden övertogs samma år av Svea livgardes andra brigaden, Upplandsbrigaden (IB 38). Och 1990 övertogs även numret IB 1 av brigaden.[1]