Guds barn jag är
I den här artikeln kommer ämnet Guds barn jag är att behandlas ur olika perspektiv, för att ge en heltäckande och komplett vision av det. Utefter dessa linjer kommer olika aspekter relaterade till Guds barn jag är att analyseras, fördjupa sig i dess ursprung, evolution och nuvarande återverkningar. Dessutom kommer vi att försöka ge läsaren en djupare förståelse av Guds barn jag är, och utforska dess möjliga implikationer inom olika områden. På så sätt är syftet att skapa en debatt kring Guds barn jag är och uppmuntra till kritisk reflektion kring dess betydelse och relevans i det nutida samhället.
Guds barn jag är är en psalm om barnaskapet hos Gud av Lars Stenbäck (v. 1, publiceradpublicerad i Evangeliskt Weckoblad den 4 februari 1839 under rubriken "Accorder") och Carl Olof Rosenius (vv. 2-5, publicerade i Pietisten nummer 11 1848).
Första versen är ren naivistisk eller expressionistisk poesi, medtagen av Bo Setterlind i hans poesisamling Lyriska klenoder, och Rosenius faller ganska väl in i stilen och stämningen. Ingen psalm eller sång har väl så väl återgivit innehållet i Första Johannesbrevet 3:1 som denna.
Melodin i folkviseton skrevs av Oscar Ahnfelt 1850 (Bess-dur, 4/4). Den har, som så ofta när det gäller Ahnfelts melodier, ett stort omfång och är kanske närmast tänkt för solosång.
Publicerad i
- Hemlandssånger 1891 som nr 271 under rubriken "Tron".
- Sionstoner 1935 som nr 536 under rubriken "Nådens ordning: Trosliv och helgelse".
- Sionstoner 1972 som nr 379 under rubriken "Trons liv: Trons trygghet och glädje".
- Guds lov 1935 som nr 185 under rubriken "Trons visshet".
- EFS-tillägget 1986 som nr 776 under rubriken "Glädje, tacksamhet", med uteslutande av andra versen och en del ändringar i texten, särskilt i fjärde versen.
- Lova Herren 1988 som nr 429 under rubriken "Guds barns trygghet och frid".
| ||||||||