I denna artikel kommer Georg Podiebrad att analyseras i detalj, i syfte att fördjupa sig i dess betydelse, inverkan och relevans i dagens samhälle. Georg Podiebrad är ett ämne som har fått stort intresse de senaste åren och dess inflytande spänner över olika områden, från teknik till kultur. Genom ett multidisciplinärt tillvägagångssätt kommer olika aspekter relaterade till Georg Podiebrad att behandlas, såsom dess historia, evolution, implikationer och möjliga framtidsscenarier. Genom att samla in data, expertutlåtanden och kritisk analys försöker denna artikel ge en heltäckande och uppdaterad vision av Georg Podiebrad, för att bidra till debatten och reflektionen kring detta ämne.
Georg Podiebrad | |
![]() | |
Född | 23 april 1420[1][2] eller 23 april 1420[3] Poděbrady[1][4][5], Tjeckien |
---|---|
Död | 22 mars 1471[1][2] eller 22 mars 1471[3] Staré Město eller Prag[6][5] |
Begravd | Vituskatedralen |
Medborgare i | Kungariket Böhmen |
Sysselsättning | Kung[7] |
Befattning | |
Kurfurste Kung av Böhmen (1458–1471) | |
Maka | Kunigunde av Sternberg (g. 1441–)[8] Johanna av Rosenthal (g. 1450–)[8] |
Barn | Boček IV (f. 1442) Viktorin (f. 1443) Barbara von Podiebrad (f. 1446) Heinrich I (f. 1448)[9] Sidonie av Böhmen (f. 1449) Katarina Podiebrad (f. 1449)[10] Heinrich den yngre av Poděbrady (f. 1452) Ludmilla von Podiebrad (f. 1456) |
Föräldrar | Viktorín Boček z Kunštátu a Poděbrad[9] Anna von Wartenberg[10][9] |
Namnteckning | |
![]() | |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Georg Podiebrad (tjeckiska: Jiří z Poděbrad ), född 1420, död 1471, kung av Böhmen 1458-1471. Tjeckiens enda husitiska kung. Han var morfar till Georg, hertig av Sachsen.
Georg Podiebrad, som härstammade från en gammal böhmisk adelssläkt, anslöt sig tidigt till det utrakvistiska partiet och blev på 1440-talet dess ledare. År 1448 ingrep han i en religionsstrid till husiternas förmån, besegrade 1450 sina motståndare och blev Böhmens regent. Georg Podiebrad valdes 1452 till gubernator, styrde landet med klokhet och kraft, och lyckades genom att förvärva viktiga förbindelser i Böhmen, Ungern och i kurian bli vald till kung 1458.
Podiebrads välde vilade dock på lös grund och stödde sig både på förpliktelser till Böhmens husitiska befolkning och till kurian, förpliktelser som var omöjliga att förena. År 1461 tvingades Podiebrad av folkstämningen att helt bryta med Rom. Följden blev diplomatisk isolering, som grannarna den tyske kejsaren, Sachsen och Ungern utnyttjade till sin fördel. Upprepade krig, det svåraste mot Mattias I Corvinus hotade Podiebrad med fullständig undergång.
Under sitt livs sista år lyckade han dock trygga sin ställning genom ett förbund med Polen och Sachsen.[11]