I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Gaston Boissier, utforska dess många dimensioner och dess inverkan på vardagen. Från dess ursprung till dess utveckling över tid har Gaston Boissier varit föremål för intresse och studier inom olika discipliner. Vi kommer att analysera dess relevans i det aktuella sammanhanget, såväl som de olika perspektiv som finns kring detta ämne. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att försöka belysa föga kända aspekter av Gaston Boissier, i syfte att erbjuda en bred och berikande vision om detta ämne av allmänt intresse.
Gaston Boissier | |
![]() | |
Född | Marie-Louis-Antoine-Gaston Boissier[1] 15 augusti 1823[2][3][4] Nîmes[5], Frankrike |
---|---|
Död | 10 juni 1908[4] (84 år) Viroflay[5], Frankrike |
Begravd | Père-Lachaise och Grave of Marie Louis Gaston Boissier |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École normale supérieure ![]() |
Sysselsättning | Historiker[5], antikvetare, professor[6], klassisk filolog[5], författare[7] |
Befattning | |
Stol nummer 26 i Franska akademien (1876–1908)[8] Prefekt vid Collège de France (1892–1894) Ständig sekreterare i Franska akademien (1895–1908)[8] | |
Arbetsgivare | lycée Charlemagne[9] École normale supérieure Collège de France (1869–1885)[10] |
Föräldrar | Achille Boissier[11] |
Utmärkelser | |
Storofficer av Hederslegionen[12] Officier de l’instruction publique[12] | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Marie Louis Antoine Gaston Boissier, född 15 augusti 1823, död 10 juni 1908, var en fransk filolog och historiker.
Boissier var läroverkslärare i Nîmes och i Paris vid Lycée Charlemange. Han blev därefter lärare vid École normale supérieure och 1857 professor i romersk vältalighet och litteratur vid Collège de France, vars chef han blev 1892. År 1876 invaldes Boissier i Franska akademien och 1886 i Académie des inscriptions.
Den mest kända av hans skrifter är Cicéron et ses amis (1865, svensk översättning "Cicero och hans vänner'", 1915-16). Dessutom märks La religion romaine d'Auguste aux Antonins (1874), Promenades archéologiques. Rome et Pompéi (1880), La fin du paganisme (1891) samt La conjuration de Catiline (1905).
|