I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska Gast (sjöfart) och dess inverkan på olika aspekter av vardagen. Gast (sjöfart) är ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid, och det är avgörande att förstå dess implikationer och tillämpningar i olika sammanhang. Från dess påverkan på hälsan till dess roll i samhället har Gast (sjöfart) visat sig vara ett ämne med växande intresse som förtjänar att analyseras i detalj. I den här artikeln kommer vi att undersöka de många aspekterna av Gast (sjöfart) och hur det har format och kommer att fortsätta att forma vår värld. Vi kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt de senaste framstegen relaterade till Gast (sjöfart) och hur dessa aktivt påverkar vårt sätt att leva. Dessutom kommer vi att identifiera de möjligheter och utmaningar som uppstår från Gast (sjöfart) och hur vi kan hantera dem.
Gast, även i kombinationer såsom båtgast, sjögast etc, är en besättningsman på ett fartyg eller på en båt (även allmännare om matros) som är avdelad till någon särskild förrättning ombord och utför framför allt manuellt enklare arbete och som biträder vid olika slag av göromål ombord. Ofta specificeras också personens arbetsuppgifter (skansgast, märsgast) eller position på fartyget (aktergast – avdelad till en station inom aktra delen av fartyget).
På segelbåtar används uttrycket om personer som på en resa (eller tävling) följer med för att hjälpa skepparen och rorsmannen med en viss typ av arbete ombord, främst hantering av seglen.
Uttrycket förekommer även i den svenska översättningen av visan Femton gastar på död mans kista (engelska: Fifteen Men on the Dead Man's Chest) från romanen Skattkammarön.
Märsgast tillhörde besättningen på seglande örlogsfartyg. Märsgastarna indelades i backs-, skans-, förmärs-, stormärs- och kryssmärsgastar samt ofta även i särskilt musköteri. Av dessa skötte backs- och skansgastarna företrädesvis underseglen med därtill hörande tackling, märsgastarna märs-, bram- och överbramseglen med tillhörande tackling samt musköteriet mesanen. I vardera vakten (styrbords och babords) delades de olika gastarna i två delar, och varje "del" leddes av en korpral. Sålunda hade "babords förste stormärskorpral" befäl över "första delarnas stormärsgastar" i babords vakt, "styrbords andre kryssmärskorpral" över "andra delarnas kryssmärsgastar" i styrbords vakt och så vidare. Märskorpralerna måste vara utvalda, flinka sjömän.[1]
Under allmän manöver brukade en särskild underofficer, märsskeppare, leda arbetena i varje märs eller på varje topp.[1]
Äntergastar kallas matroser eller sjösoldater som tillhör äntringsmanskapet, det vill säga de som avses för äntring av fiendefartyg. Särskilda sjöregementen med dito kallas därtill även äntergastregemente.[2]