Gaius Julius Civilis

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Gaius Julius Civilis, som har skapat stort intresse på grund av dess relevans idag. Gaius Julius Civilis är ett ämne som har väckt många människors intresse inom olika områden, vare sig det är på det personliga, akademiska, professionella eller sociala området. Med åren har Gaius Julius Civilis fått en större betydelse och relevans och genererat debatter, forskning och reflektioner kring dess påverkan och konsekvenser i vårt samhälle. I denna mening är det viktigt att analysera och förstå de olika aspekterna kring Gaius Julius Civilis, från dess ursprung till dess utveckling idag, för att kunna erbjuda en bred och komplett vision av detta mycket relevanta ämne.

Batavernas trohetsed till Claudius Civilis, målning av Rembrandt från 1661, föreställer det tillfälle då bataverna svär sin trohet till Gaius Julius Civilis, som ledde batavernas uppror mot romarriket år 69.
Cerialis benådar soldater efter det bataviska upproret 69–70 e.Kr., Antonio Tempesta, 1612.

Gaius Julius Civilis var ledare för batavernas uppror mot romarna år 69. Bataverna var en germansk folkstam som bodde i området runt Rhens utlopp i det som senare blev Nederländerna, i ytterkanten av romarriket. Civilis var släkt med den bataviska kungafamiljen som en gång styrde regionen.

Civilis blev fängslad två gånger för uppror mot romarna, men han blev vid bägge tillfällena benådad. Sista gången uppges att det skedde efter att han blivit falskt anklagad av Fontio Capito. På grund av denna anklagelse blev både Civilis och hans bror Julius Paulus förda till Rom. Brodern blev där dömd till avrättning av kejsar Nero, men Civilis blev ånyo benådad. Efter Neros fall 68 deltog han i ett uppror som stödde Vespasianus, istället för den nye kejsaren Vitellius.

Bataverna var romarnas allierade och ställde upp med soldater när Rom så krävde; dock uppges det att bataverna blev illa behandlade av de lokala romerska guvernörerna, vilket blev huvudorsaken till deras uppror. Flera folkstammar gjorde gemensam sak med bataverna, såsom exempelvis friserna. Den romerska flottan på Rhen blev angripen, och 24 fartyg kapades. Två romerska legioner blev besegrade i slaget vid Castra Vetera (nära dagens Xanten). Ett flertal romerska militärer anslöt sig också till upproret, däribland generalerna Julius Classicus och Julius Tutor. Upproret spred sig även till stora delar av Gallien, och satte hela det romerska herraväldet i västra Europa på spel.

Det romerska inbördeskriget slutade år 69 i och med att Vespasianus besegrade Vitellius, som avrättades. Den nu nyblivne kejsaren Vespasianus beordrade Civilis att lägga ner vapnen, något som denne vägrade. Detta gjorde att Vespasianus år 70 skickade generalen Quintus Petillius Cerialis som besegrade upprorsmakarna och Civilis i slaget vid Augusta Treverorum (idag den tyska staden Trier). Civilis blev då tvungen att dra sig tillbaka djupare inne i batavernas eget territorium.

Genom fredsförhandlingar fick Bataverna möjlighet att sluta fred med Rom; de var dock tvungna att flytta sin huvudstad till ett nytt ställe som var mer svårförsvarat, samt att en romersk legion permanent stationerades i Batavien. Det finns inga bevis för att Civilis blev fängslad, utan snarare visar fredsförhandlingarna att han fick immunitet.

Referenser

  1. ^ Tacitus, Germanerna, kap 29
  2. ^ ”Jona Lendering, The Batavian Revolt”. Arkiverad från originalet den 4 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160504221225/http://www.livius.org/ba-bd/batavians/revolt01.html. Läst 18 april 2017. 

Litteratur

  • Tacitus, Historiae
  • Josephus, Bellum Judaicum
  • «Bataverna» i Nordisk Familjebok, 1904
  • E. Meyer, Der Freiheitskrieg der Bataver unter Civilis (1856)
  • Charles Merivale, Hist. of the Romans under the Empire, kap. 58.
  • H. Schiller, Geschichte der römischen Kaiserzeit, bd 2, kap 2, § 54 (1883).
Auktoritetsdata