I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den fascinerande världen av Gabriel Oxenstierna (1619–1673). Under många år har Gabriel Oxenstierna (1619–1673) varit ett ämne för studier och debatt bland experter från olika områden. Från dess inverkan på samhället till dess relevans i historien har Gabriel Oxenstierna (1619–1673) hållit forskare, forskare och nyfikna fängslade. Under hela den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna som gör Gabriel Oxenstierna (1619–1673) till ett ämne som är värt att uppmärksammas och reflekteras. Från dess ursprung till dess utveckling idag kommer vi att fördjupa oss i en upptäckts- och läranderesa som gör att vi bättre kan förstå vikten av Gabriel Oxenstierna (1619–1673) i vår moderna värld. Följ med oss på denna spännande resa!
Gabriel Oxenstierna | |
Född | 6 mars 1619 Dombergets slott, Estland |
---|---|
Död | 12 januari 1673 (53 år) |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Politiker, militär |
Befattning | |
Sveriges riksmarskalk (1657–1673) | |
Maka | Maria Christina Löwenstein-Wertheim |
Barn | Gustaf Adolf Oxenstierna (f. 1648) Christiana Oxenstierna (f. 1661) |
Föräldrar | Gabriel Oxenstierna Anna Gustafsdotter Banér |
Släktingar | Bengt Oxenstierna (syskon) Gustaf Oxenstierna (syskon) |
Heraldiskt vapen | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Gabriel Oxenstierna, född 6 mars 1619 på Revals slott, död 12 januari 1673, var en svensk greve, riksråd och riksmarskalk.
Oxenstierna vistades efter fullbordade studier hemma till 1643 vid armén i Tyskland. Efter hemkomsten erhöll han först en häradshövdingtjänst i Lappvesi härad, utnämndes 1644 till överste för Upplands regemente samt beordrades redan samma år att gå med sitt regemente till Värmland för att försvara gränsen mot danskarna. År 1645 utnämndes han till drottning Kristinas hovmarskalk. Häradshövding i Nedre Satakunta, Finland, 1647. År 1650 utnämnde drottningen honom till riksjägmästare, i vilken befattning han bl.a. hade tillsyn över Djurgårdens ordnande, samt 1653 till riksråd. Samma vänskap, som Kristina visat Oxenstierna, visades honom även av Karl X Gustav, till vars förtroligare vänkrets han räknades. Efter sin syssling Johan Oxenstiernas död 1657 utnämndes han till riksmarskalk och lagman i Värmlands lagsaga. I hans armar utandades Karl X Gustav sin sista suck. Även Karl XI värderade högt denne faderns gamle vän.[1][2]
Gabriel Gabrielsson Oxenstierna var son till riksmarskalken Gabriel Bengtsson Oxenstierna och Anna Gustafsdotter Banér. Han var bror till Bengt Gabrielsson och Gustaf Gabrielsson Oxenstierna af Korsholm och Vasa och 9 andra syskon. Efter faderns död 1656 övertog han bland annat titlarna greve till Korsholm och Wasa, friherre till Mörby och Lindholmen, herre till Rosersberg, Edsberg och Koporie samt tillhörande fastigheter.
Han gifte sig i Stockholm 1644 med grevinnan Maria Christiana Löwenstein und Scharffeneck (1625–72). Tillsammans fick de åtta barn.
|