Idag vill vi prata om Gösta Rehn, ett ämne som fått stor relevans de senaste åren. Gösta Rehn är en fråga som påverkar människor i alla åldrar, kön och nationaliteter, eftersom den har visat sig ha en betydande effekt på olika aspekter av det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Gösta Rehn genererat många debatter, forskning och förändringar inom olika områden, vilket får oss att reflektera över dess betydelse och inverkan på dagens samhälle. I den här artikeln kommer vi att undersöka effekten av Gösta Rehn och dess konsekvenser för framtiden.
Gösta Rehn | |
![]() Gösta Rehn, 1955. | |
Född | 14 februari 1913[1] Lilla Malma församling, Sverige |
---|---|
Död | 1 december 1996[1] (83 år) Danderyds församling, Sverige |
Begravd | Djursholms begravningsplats[2] |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Stockholms universitet ![]() |
Sysselsättning | Nationalekonom |
Redigera Wikidata |
Lars Gösta Rehn, född 14 februari 1913 i Lilla Malma, Södermanlands län, död 1 december 1996 i Djursholm, Danderyds församling, Stockholms län,[3] var en svensk nationalekonom och professor vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Gösta Rehn läste samtidigt vid Socialinstitutet och vid Stockholms högskola 1933–1936. Efter examen från Socialinstitutet fortsatte han studierna vid högskolan. 1940 deltog han som frivillig i Finska vinterkriget. I slutet av 1930-talet började han arbeta på deltid för Landsorganisationen (LO) som ekonom vid forskningsavdelningen för att 1943 bli heltidsanställd.
1952–1958 arbetade han med arbetsmarknadspolitiska frågor för två kommittéer på regeringsnivå. Delar av detta arbete redovisades som en licentiatavhandling i ekonomi. 1959–1962 var Rehn anställd vid Finansdepartementet som ansvarig för regeringens ekonomiska prognoser samt analyser av effekter av finanspolitiken. 1962 blev han chef för Avdelningen för arbete och sociala frågor vid OECD i Paris. 1973–1979 var han föreståndare för Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, där han föreläste och forskade även efter sin pensionering. 1979–1980 var han gästforskare vid University of California i Berkeley, USA.
Tillsammans med Rudolf Meidner utvecklade Rehn den så kallade Rehn–Meidner-modellen för full sysselsättning och låg inflation. Rehn och Meidner var även upphovsmän till den solidariska lönepolitiken, det vill säga den lönepolitiska modell som drevs av LO från 1950-talets början till slutet av 1980-talet, och som var ett av fundamenten för den svenska modellen på arbetsmarknaden.