Frihjul

I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Frihjul, en fråga av stor relevans idag som har väckt en djup debatt inom olika områden. Under lång tid har Frihjul varit en källa till intresse och studier på grund av dess mångfaldiga implikationer och återverkningar på samhället. I denna mening är det avgörande att analysera och reflektera över Frihjul ur olika perspektiv, för att förstå dess verkliga omfattning och möjliga konsekvenser. Under de kommande raderna kommer vi att utforska de olika aspekterna av Frihjul och försöka erbjuda en bred och heltäckande vision av detta komplexa och fascinerande ämne.

Frihjulets konstruktionsprincip. När den blåa axeln i mitten vrids medurs, pressas de röda rullarna in i den avsmalnande spalten och överför rotationsrörelsen till den yttre, gröna ringen. När axeln vrids moturs, är frihjulet frikopplat. De gula fjädrarna ser till att rullarna är i kontakt med den yttre gröna ringen och är inte nödvändiga i alla frihjul.

Frihjul är en mekanisk koppling som är drivande i ena rotationsriktningen men frikopplad i den motsatta. Frihjul används bland annat i navet på cykelhjul och i spärrskaft.

Bilar med frihjul

Vissa bilar har haft frihjul, oftast ihopbyggt med kopplingen. De mest kända exemplen i Sverige är Saab 92, 93, 95 och 96.

Bilar med tvåtaktsmotor bör inte köras med motorbroms under någon längre tid, eftersom smörjmedlet (oljan) tillförs tillsammans med bränslet. Vid långvarig motorbromsning får motorn inte tillräcklig smörjning, och därför var vissa bilmodeller försedda med frihjul. Om man släpper upp gasen helt i en sådan bil går motorn ner på tomgångsvarv medan bilen rullar vidare i samma hastighet, alltså samma effekt som om man trampar ner kopplingen. Detta kan också användas vid växling. Man kan växla utan att använda kopplingspedalen om man bara släpper på gasen - dock måste kopplingen användas vid start från stillastående.


Referenser