I dagens värld har Friarannonsen blivit ett ämne som väcker ett växande intresse i samhället. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, dess inverkan på det dagliga livet eller dess inflytande på den kulturella sfären, har Friarannonsen fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och bakgrunder. Sedan dess uppkomst har Friarannonsen varit föremål för debatt, studier och forskning och dess betydelse har inte minskat med tiden. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Friarannonsen och dess betydelse i den samtida världen, och analysera dess utveckling, dess inverkan och dess relevans idag.
| Friarannonsen | |
| Genre | Drama |
|---|---|
| Regissör | Gösta Werner |
| Manus | Gunnar Falkås, Lennart Palme |
| Skådespelare | Adolf Jahr, Elof Ahrle, Inga Gill, Jan von Zweigbergk |
| Originalmusik | Jules Sylvain |
| Produktionsbolag | Triofilm |
| Premiär | 1955 |
| Speltid | 87 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb | |
Friarannonsen är en svensk dramafilm från 1955 i regi av Gösta Werner.
Filmen premiärvisades 5 september 1955. Den spelades in vid Sverige Metronome Studios i Stocksund med exteriörer från bland annat i Varnhem, Billingen samt vid järnvägsstationen Korsberga station och Roslagen av Jan Lindeström. Förlaga var Gunnar Falkås radiopjäs Friarannonsen eller Svekfull kärlek från 1954. Vid radiouppsättningen spelade Håkan Jahnberg Algot och Bengt av Jarl Kulle. Som Stina hörde man Ulla Sjöblom och som brevbäraren Ulf Johanson.