I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Frej (isbrytare). Oavsett om du är intresserad av att lära dig mer om den här personen, utforska detta ämne på djupet eller upptäcka de mest relevanta händelserna relaterade till detta datum, kommer den här artikeln att ge dig all information du behöver. Från dess ursprung till dess relevans idag, kommer vi att fördjupa oss i en resa som kommer att tillåta oss att grundligt förstå Frej (isbrytare) och dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Oavsett vad ditt intresse är, kommer den här artikeln att ge dig all information du behöver för att fördjupa dig i världen av Frej (isbrytare).
![]() | |
![]() Frej i hamn i Luleå. | |
Överblick | |
---|---|
Namn | Frej |
Typ | Isbrytare |
Klass | Atle-klass |
Varv | Oy Wärtsilä Ab Helsingforsvarvet |
Sjösatt | 1974 |
Tagen i bruk | 1975 |
Öde | I tjänst |
Allmänna egenskaper | |
Längd | 104,6 meter |
Bredd | 23,8 meter |
Deplacement | 9 500 ton |
Djupgående | 7,3 – 8,3 meter |
Maxfart | 19 knop |
Aktionstid | 6–9 veckor |
Besättning | 20 |
Plåttjocklek | |
För | 32 mm |
Midskepps | 28 mm |
Akter | 30 mm |
Tekniska data | |
Framdrift | Diesel-elektriskt |
Huvudmaskin | 5 st Wärtsilä S.E.M.T Pielstick 12 PC 2-2V 22 000 hkr |
Propellermotor | Strömberg typ : GTOUL 135/455 DI |
Dragkraft | 190 ton |
Bunkerkapacitet | 2 200 m³ |
Frej är en svensk isbrytare som sjösattes 1975. 1990 blev fartyget och dess besättning föremål för en film av den franske regissören och etnologen Jean Rouch.[1]
Som för alla fartyg i klassen består maskineriet av fem stycken 12-cylindriga S.E.M.T Pielstick dieselmotorer av V-form som har en styrka på 3,7 MW vardera. De driver var sin generator bestående av två generatorhalvor som levererar ström till propellermotorerna. Efter konvertering, för Frejs del sommaren 1984, kan dieselmotorerna även drivas med förvärmd tjockolja. För hjälpmaskineri och fartygets egen förbrukning finns ett separat, dieseldrivet system som levererar 3-fas växelström på 400 V.[2]
Frej har en högt placerad, tornliknande kommandobrygga med 360 graders sikt. De ljudisolerade besättningsutrymmena är helt inrymda i däckhuset.[2]
Förutom de övriga svenska isbrytarna i Atleklassen (Atle och Ymer) är även de finska isbrytarna i Urho-klassen, Urho och Sisu, av samma typ.[2]
År 2015 inledde Sjöfartsverket planeringsarbetet för ersättare för de fem statsisbrytarna Oden, Frej, Ymer, Atle och Ale. Målsättningen var då att det första nya fartyget skulle tas i drift runt år 2020. Kostnaden beräknades 2015 till ca 1-1,5 miljarder kronor per fartyg.[3] I mars 2020 tecknade Sjöfartsverket ett avtal med finländska Trafikledsverket om ett gemensamt designunderlag för nya isbrytare i Östersjön.[4]
|