Free Soil Party

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Free Soil Party och utforska dess ursprung, utveckling och relevans idag. Från början till nutid har Free Soil Party spelat en grundläggande roll inom olika områden och påverkat livet för miljontals människor runt om i världen. Utefter dessa linjer kommer vi att reda ut de mest relevanta aspekterna relaterade till Free Soil Party, och analysera dess inflytande på samhälle, kultur och vetenskap. Likaså kommer vi att undersöka de olika perspektiv och åsikter som finns kring Free Soil Party, för att ge en heltäckande och berikande vision om detta ämne.

Valaffisch från presidentvalet 1848.

Free Soil Party var politiskt parti i USA före det amerikanska inbördeskriget. Partiet deltog i presidentvalet i USA 1848 och 1852. Presidentkandidaten Martin Van Buren och vicepresidentkandidaten Charles Francis Adams fick 1848 10,3 % av rösterna. Presidentkandidaten John P. Hale och vicepresidentkandidaten George Washington Julian fick 1852 4,9 % av rösterna. Partiet uppgick i det republikanska partiet när det bildades 1854.

Partiet var en allians mellan slaverimotståndare i Whigpartiet och det Demokratiska partiet med det radikala Liberty Party. Initiativtagare till partibildningen var Salmon P. Chase från Ohio och Charles Sumner från Massachusetts. Det bildades vid ett konvent i Buffalo i New York 1848 med 15 000 deltagare. Partiet hade sin främsta styrka i New York och Ohio. Partiets huvudfråga var att förhindra slaveriets utbredning i de territorier som förvärvats efter det Mexikansk-amerikanska kriget. Man ansåg att fria män på fri jord var ett system som var moraliskt och ekonomiskt överlägset slaveriet. Dess motto var: Free Soil, Free Speech, Free Labor and Free Men. Partiet arbetade också lokalt i Ohio för att avskaffa lagar som diskriminerade mot afroamerikaner.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Free Soil Party, 11 januari 2016.

Noter

  1. ^ James M. McPherson, Battle Cry of Freedom, Oxford University Press, 1988. sid. 60-64.

Externa länkar