Fredrik Stenbock

I dagens värld är Fredrik Stenbock ett ämne som väcker stort intresse och debatt inom olika samhällssektorer. Effekten av Fredrik Stenbock har noterats inom områden som ekonomi, politik, kultur och teknik, vilket genererar oändliga olika åsikter och perspektiv. Sedan dess uppkomst har Fredrik Stenbock varit föremål för studier och forskning av experter inom området, som försöker förstå dess implikationer och konsekvenser på kort, medellång och lång sikt. Den här artikeln kommer att utforska fenomenet Fredrik Stenbock på djupet, analysera dess orsaker, effekter och möjliga lösningar, för att belysa ett ämne som fortsätter att vara en källa till kontroverser och reflektion idag.

För lagmannen död 1699, se Fredrik Stenbock (död 1699).
Fredrik Stenbock
FöddFredrik Stenbock
22 mars 1607
Länghems församling, Sverige
Död29 juli 1652 (45 år)
Stockholm
BegravdRiddarholmskyrkan och Uppsala domkyrka
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningMilitär, ämbetsman
Befattning
Regementschef (1631–1632)
Regementschef (1640–1648)
Hovrättspresident för Göta hovrätt (1648–1651)
Lagman i Tiohärads lagsaga (1650–1651)
MakaCatharina De la Gardie
(g. 1634–1652)
BarnMaria Elisabeth Stenbock
Johan Gabriel Stenbock (f. 1640)
FöräldrarGustav Stenbock
Beata Margaretha Brahe
SläktingarChristina Catharina Stenbock (syskon)
Erik Stenbock (syskon)
Gustaf Otto Stenbock (syskon)
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Fredrik Stenbock, född 22 mars 1607, död 29 juli 1652 i Stockholm, var en svensk greve i adelsätten Stenbock, hovrättspresident, riksråd och militär, son till Gustav Eriksson Stenbock. Vid faderns död 1629 blev han huvudman för ätten. Han var far till Johan Gabriel Stenbock och Maria Elisabeth Stenbock.

Biografi

Han blev den förste att bära namnet Fredrik inom den svenska adeln. Namnet fanns i mormoderns hertigsläkt där en Fredrik stupat i svensk tjänst i slaget vid Kirkholm 1605. Stenbock skrevs in som student vid Uppsala universitet 1621.Det har ej kunnat verifieras att han var kammarherre hos Gustav II Adolf, i sitt grevebrev uppges han ha tjänstgjort i hans majestäts "cammer". Våren 1627 blev Fredrik i berusat tillstånd vid Dirschau nedslagen från sin häst och tillfångatagen av polackerna. Han blev ryttmästare vid Smålands ryttare 1628 och överste 1631. Stenbock deltog i det polska, preussiska och tyska krigen. I slaget vid Lützen den 6 november 1632 blev han skjuten i benet och så svårt sårad under striderna med Piccolomini att han blev oförmögen att leda sina skvadroner; vilket ledde till att kungen övertog befälet och stupade. Stenbock bar blodfanan i likprocessionen för Gustav II Adolf 1634. Han gifte sig senare samma år på slottet Tre Kronor i Stockholm med friherrinnan Catharina De la Gardie (1616–1680), dotter till riksrådet och ståthållaren Johan De la Gardie.

1641 utnämndes han till överste vid Adelsfanan och inbröt 1644 från Småland i Halland, som han för svensk räkning intog. Stenbock blev riksråd och hovrättsråd i Svea hovrätt 1645. Han var president i Göta hovrätt 1648–1651. 1650 blev han lagman i Tiohärads lagsaga. 1651 upphöjdes han i grevligt stånd med grevskapet Bogesund (nu Ulricehamn) med underlydande i Västergötland.

Fredrik Stenbock begravdes i Riddarholmskyrkan i Stockholm. 1668 flyttades kvarlevorna till Uppsala domkyrka.

Egendom

Stenbock var greve till Bogesunds slott, friherre till Kronobäck och Öresten, herre till Torpa stenhus, Kungslena, Lönnarp, Lindholmens gård i Orkesta socken och Sjö slott, med flera.

Familj

Stenbock gifte sig 24 november 1634 på Stockholms slott med friherrinnan Catharina De la Gardie (1616–1680), dotter till riksrådet, friherre Johan De la Gardie och friherrinnan Catharina Oxenstierna. De fick tillsammans barnen Gustaf Fredrik Stenbock (1637–1647), Johan Erik Stenbock (1639–1639), riksmarskalken, riksrådet Johan Gabriel Stenbock (1640–1705), hovmästarinnan Maria Elisabeth Stenbock (död 1693) som var gift med landshövdingen, greve Axel Lillie och Erik Svante Stenbock (1642–1642).

Noter

  1. ^ Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, vol. 7, Norstedts förlag, 1932, s. 572-573, läs online.
  2. ^ Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.
  3. ^ Uppsala universitets matrikel: Första bandet 1595–1700: (Uppsala 1900–1911) sid. 29
  4. ^ Eriksson, Bo (2006). Lützen 1632: ett ödesdigert beslut. Prisma. sid. 281. ISBN 978-91-518-4430-5. Läst 29 november 2024 
  5. ^ Horn 1961, s. 63
  6. ^ Herman Bengtsson: Uppsala domkyrka VI. Gravminnen: (Uppsala 2010) sid. 198
  7. ^ Elgenstierna Gustaf, red (1932). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 7 Schildt-Sture. Stockholm: Norstedt. sid. 572-573. Libris 10076761. https://runeberg.org/elgenst/7/0589.html 

Källor

  • Nordisk familjebok (1917), band 26, sp. 1211 f. länk
  • Svenskt biografiskt lexikon band 33 (2007–2011) sid. 253
  • Den introducerade svenska adelns ättartavlor band VII (Stockholm 1932) sid. 572–573
  • Horn, Agneta Leverne. Bonniers förlag, Stockholm 1961
  • Bo Eriksson: Lützen 1632 (2006) ISBN 978-91-518-4430-5


Illustrationsbehov historisk person Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.