I dagens värld är Frankensteins monster ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det är en politisk, social, vetenskaplig eller underhållningsfråga har Frankensteins monster fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder. Med en rik och varierad historia förblir Frankensteins monster en diskussions- och debattpunkt idag. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Frankensteins monster och dess inverkan på det moderna samhället, såväl som konsekvenserna det har för framtiden.
Frankensteins monster | |
![]() Frankensteins monster (Boris Karloff). | |
Skapad av | Mary Shelley |
---|---|
Första framträdande | Frankenstein (1818) |
Information | |
Art | Monster |
Hemvärld | Jorden |
Frankensteins monster är en konstgjord människa utan namn, skapad av Dr. Frankenstein i romanen Frankenstein eller den moderne Prometheus av Mary Shelley. Den unge vetenskapsmannen Victor Frankenstein skapar monstret av likdelar och lyckas (enligt filmen från 1931) väcka det till liv ur blixtarna i ett oväder.
Monstret, som även refereras till som varelsen, överges och får ensamt ta sig fram i världen. Det får lära sig att leva som om det vore den första människan, lära sig förstå jordelivets fysikaliska realiteter såsom kyla och värme, mörker och ljus, is, sol och vatten samt kroppens behov såsom hunger och törst och hur man tillfredsställer dem. Han lär sig också det mänskliga språket.
Monstret klarar av alla dessa svåra uppgifter men längtar efter samvaro med en annan människa. Övergiven av sin skapare söker monstret efter närhet och mänsklig kontakt från andra människor. Alla monstrets försök att närma sig människorna misslyckas dock, då de flyr, fyllda av fasa, när de får syn på honom. Han inser slutligen att hans frånstötande yttre är förklaringen till det och bestämmer sig för att hämnas på sin skapare för sitt eländiga liv. Frankensteins monster börjar därefter en hämndturné där hans första offer blir Victor Frankensteins yngre bror. Victor Frankenstein blir utom sig av sorg och känner skuld för sin brors död. Han söker upp monstret och får honom att lova att inte döda fler människor i utbyte mot att han skapar en kvinnlig motsvarighet.
Frankenstein går först med på förslaget men förstör i sista stund den kvinnovarelse som skulle bli monstrets fru. Han inser att han inte får fördubbla lidandet och ondskan som kom in i världen genom monstret och att han inte får riskera att monstren sätter barn till världen. Monstret tar sin hämnd på Victor genom att mörda hans nyblivna hustru på deras bröllopsnatt, vilket leder till att Victor ger sig ut på jakt efter monstret. Hans jakt tar honom till Nordpolen, men innan han får tag på monstret dör han av hypotermi. Monstret inser i slutet av boken att han inte finner någon ro i att hans skapare är död, utan tvärtom nu känner sig mer ensam.
Romanen inspirerade till genren science fiction och har varit grund för ett otal uppsättningar, filmatiseringar och tecknade serier. Kenneth Branaghs film ”Mary Shelley’s Frankenstein” (1994) är den filmatisering som sägs likna romanen mest.
Shelley beskriver monstret som en känslig och emotionell varelse vars enda avsikt och önskan är att få dela sitt liv med någon annan kännande varelse som han själv.
I Shelleys roman om Frankensteins monster beskriver hon honom som en kunnig varelse. På samma sätt porträtteras han också i Paradise Lost, Plutarch's Lives, och The Sorrows of Young Werther.
Ända från monstrets födelse blir han bortstött av alla han möter. Han märker från start att inte ens hans skapare står ut med åsynen av honom. Det gör sig särskilt påtagligt när Frankenstein säger: »...one hand was stretched out, seemingly to detain me, but I escaped«. kapitel 5
Då monstret ser sin egen spegelbild går det upp för honom att han inte kan annat än att känna ren avsky för den blotta uppenbarelsen. Hans största önskan var att finna kärlek och acceptans, men hans önskan krossas och han svär på att hämnas på sin skapare.
Till skillnad från i många av filmversionerna är monstret, i romanen, vältalig och talför. Han lär sig inom 11 månader, från sin “födelse”, att tala både tyska och franska.
Frankensteins monsters utseende har varierat en aning mellan filmer och romanen. Den förmodligen mest befästa bilden av Frankensteins monster är när Boris Karloff gestaltar monstret i de tre filmerna från 1931, 1935 och 1939. Med sin gula hud, vattniga ögon, sitt väldigt ”höga” huvud och framförallt skruvarna i nacken kan monstret svårligen beskrivas som vackert utifrån Frankensteins ideal.
I de tre amerikanska filmerna regisserade av James Whale spelas monstret av Boris Karloff (1931, 1935 och 1939) och hans rollgestaltning blev stilbildande även för de följande filmatiseringarna.