Francesco Moser

Francesco Moser
Francesco Moser 2011.
Namn	Francesco Moser
Smeknamn	Lo sceriffo, "Sheriffen"
Född	19 juni 1951 (73 år)
Medborgare i	Italien
Längd	180 cm
Vikt	79 kg
Stallinformation
Nuvarande stall	Avslutad karriär
Disciplin	Landsväg Bana
Roll	Cyklist
Proffsstall
1975 1976–1977 1977–1982 1983–1985 1986–1987 1988	Filotex Sanson Famcucine Gis Gelati Supermercati Brianzoli Château d'Ax
Viktiga segrar
Giro d'Italia 1984, poängtävlingen 1976, 1977, 1978, 1982, + 23 etapper Tour de France ungdomstävlingen 1975, + , 2 etapper Vuelta a España, 2 etapper Världsmästerskapens linjelopp 1977 Världsmästerskapen, Individuell förföljelse 1976 Nationsmästerskapens linjelopp 1975, 1979, 1981 Milano–San Remo 1984 Paris–Roubaix 1978, 1979, 1980 Lombardiet runt 1975, 1978 La Flèche Wallonne 1977 Paris–Tours 1974 Katalonien runt 1978 Tirreno–Adriatico 1980, 1981 Gent–Wevelgem 1979 Züri Metzgete 1977 Super Prestige Pernod 1978
Medaljer Cykelsport Världsmästerskap Guld Monteroni di Lecce, 1976 Förföljelselopp Guld San Christóbal, 1977 Linjelopp Silver Ostuni, 1976 Linjelopp Silver Nürburgring, 1978 Linjelopp Silver Amsterdam, 1979 Förföljelselopp
Senast uppdaterad: 5 november 2012

Francesco Moser, född 19 juni 1951 i Giovo, Trento, är en tidigare tävlingscyklist från Italien. Han kallades ibland för Lo sceriffo, "Sheriffen". Moser var en av de dominerande cyklisterna under 1970-talet fram till tidigt 1980-tal. Han vann bland annat Giro d'Italia 1984 och Världsmästerskapens linjelopp 1977.

Francesco Moser slutade tvåa i Paris–Roubaix 1974 bakom Roger De Vlaeminck och tvåa bakom belgaren Marc Demeyer i tävlingen 1976. Efter de två förlusterna lyckades han att vinna tävlingen 1978 då han vann före De Vlaeminck och Jan Raas. Han vann tävlingen igen 1979 framför Roger De Vlaeminck och Hennie Kuiper och sedan tog han sin tredje vinst 1981 när han slutade före Bernard Hinault och Roger De Vlaeminck. Han slutade också trea i tävlingen 1983 efter Hennie Kuiper och Gilbert Duclos-Lassalle.

Moser vann Lombardiet runt 1975 och 1978, samt Milano–San Remo 1984. Av de andra klassikerna vann han också Paris–Tours 1974, Züri Metzgete och La Flèche Wallonne 1977, samt Gent-Wevelgem 1979.

1984 vann Francesco Moser det italienska etapploppet Giro d'Italia framför Laurent Fignon och Moreno Argentin. Moser, som framförallt var tempoloppsspecialist, fick ta fördel av sin talang i den disciplinen för att ta så mycket tid som möjligt på bergsspecialisterna. Han vann också tävlingens poängtröja 1976, 1977, 1978 och 1982.

Moser tog världsmästartiteln 1977 när han vann Världsmästerskapen framför Dietrich Thurau och Franco Bitossi. Han tog silvermedaljen i tävlingen 1976, en tävling där vinnaren blev belgaren Freddy Maertens. Han slutade också tvåa i tävlingen 1978 efter den nederländske cyklisten Gerrie Knetemann.

Moser slog Eddy Merckxs timrekord från 1972 år 1984, men den cykel som Moser använde sig av var mer avancerad än den Merckx hade använt sig av. 1996 tog Union Cycliste Internationale, UCI, bort alla rekord som hade tagits med cyklar som hade haft ett teknologiskt övertag framför de cyklar som använts 1972. Francesco Moser auktionerade senare ut sin cykel där pengarna gick till Unicef. 1999 erkände han att han hade använts sig av bloddopning för att slå rekordet, men metoden bröt inte mot regelverket vid tillfället då rekordet sattes.

Moser avslutade sin professionella cykelkarriär 1987. Han blev ordförande för Cyclistes Professionnels Associés, CPA, efter Giro d'Italia 1999. CPA kan liknas vid ett fackförbund för professionella cyklister.

Utanför cykelsporten satt Moser även i Trentino-Sydtyrolens regionalråd 1993–1998.^[1]

Francesco Moser är yngre bror till Aldo Moser som vann Grand Prix des Nations 1959. Hans två andra bröder, Enzo Moser och Diego Moser, var också tävlingscyklister. Fransesco Moser är också farbror till Leonardo Moser, Ignazio Moser och Moreno Moser.

Grand Tours
Grand Tour	1973	1974	1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	Etapper
Giro d'Italia	15	7	—	4PK	2P	3P	2	DNF	21	8P	DNF	1	2	3	—	23
Tour de France	—	—	7U	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2
Vuelta a España	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	10	—	—	—	2
Övriga
Lopp	1973	1974	1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987	Etapper
Tour de Suisse	14	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
Critérium du Dauphiné	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1
Baskien runt	—	—	—	—	—	—	—	—	—	3P	—	—	—	—	—	—
Tour de Romandie	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—
Volta a Catalunya	—	—	—	—	—	1P	—	—	—	—	—	—	—	—	—	4
Tirreno-Adriatico	—	—	—	—	—	3	5	1	1	4	3	—	—	2	5	5
Giro di Sardegna	—	—	—	—	13	11	—	—	—	6	—	—	—	—	—	1
Tour of Belgium	—	—	—	—	—	—	—	3P	—	—	—	—	—	—	—	—

DNF = fullföljde ej

Vinnare: P = poängtävlingen, K = kombinationstävlingen, U = ungdomstävlingen

Monumenten
Lopp	1973	1974	1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Milano-Sanremo	30	12	2	9	35	6	4	6	39	4	11	1	31	26	27
Flandern runt	—	—	25	2	4	7	11	2	32	23	—	—	—	25	—
Liège-Bastogne-Liège	—	—	—	—	—	3	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Paris-Roubaix	—	2	5	2	13	1	1	1	3	10	3	—	12	8	19
Lombardiet runt	—	7	1	6	13	1	14	—	18	3	5	—	—	—	—
Övriga
Lopp	1973	1974	1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Amstel Gold Race	—	—	—	—	7	2	—	—	—	—	—	—	—	7	54
Gent–Wevelgem	—	—	8	7	—	3	1	—	11	—	32	—	—	11	46
Flèche Wallonne	9	—	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Rund um den Henninger Turm	—	—	—	—	—	4	—	2	4	11	—	—	—	9	—
Paris–Bryssel	—	10	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Paris–Tours	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Milano–Torino	9	—	5	—	5	—	—	2	—	7	1	—	—	—	—
Züri Metzgete	—	—	3	4	1	2	2	—	—	—	—	—	—	—	—
Giro dell'Emilia	—	1	4	9	7	—	1	7	2	—	10	—	5	—	—
Gran Piemonte	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	3	—	—	—	—
Världsmästerskapen i landsvägscykling
Disciplin	1973	1974	1975	1976	1977	1978	1979	1980	1981	1982	1983	1984	1985	1986	1987
Linjelopp	—	7	11	2	1	2	—	—	26	26	—	—	—	—	66

Super Prestige Pernod var en inofficiell världscup som instiftades 1959. 1988 erattes den av UCI:s officiella World Cup.

Under sin karriär slog Moser timrekord vid sju tillfällen:^[5]

Mosers noteringar ogiltligförklarades dock i och med förändringar av UCI:s rekordbestämmelser 1996 (The Lugano Charter), enligt vilka, bland annat, de cyklar som Moser använt ej längre uppfyllde de nya begränsningarna gällande cykelns utformning (exempelvis använde Moser heltäckta olikstora hjul, men från 1996 krävde UCI bland annat att hjulen skulle vara ekerförsedda "traditionella hjul" som på en "Merckz-cykel" – vilket dock upphävdes 2014 då de cyklar som tilläts i förföljelselopp även tilläts för timrekord^[6][7]). Mosers noteringar från Mexico 1984 räknades i stället (från 2014^[6]) som varande "Bästa notering med människokraft" (Best Human Powered Effort) fram till Obrees "rekord" i Hamar 1993^[8]

• Francesco Moser på Mémoire du cyclisme.
• Francesco Moser på First Cycling.
• Francesco Moser på CycleBase.
• Francesco Moser på ProCyclingStats.

v • r Segrare av Giro d’Italia 1909: Luigi Ganna 1910: Carlo Galetti 1911: Carlo Galetti 1912: Atala–Dunlop (lagtävling) 1913: Carlo Oriani 1914: Alfonso Calzolari 1915–18 1919: Costante Girardengo 1920: Gaetano Belloni 1921: Giovanni Brunero 1922: Giovanni Brunero 1923: Costante Girardengo 1924: Giuseppe Enrici 1925: Alfredo Binda 1926: Giovanni Brunero 1927: Alfredo Binda 1929: Alfredo Binda 1930: Luigi Marchisio 1931: Francesco Camusso 1932: Antonio Pesenti 1933: Alfredo Binda 1934: Learco Guerra 1935: Vasco Bergamaschi 1936: Gino Bartali 1937: Gino Bartali 1938: Giovanni Valetti 1939: Giovanni Valetti 1940: Fausto Coppi 1941–45 1946: Gino Bartali 1947: Fausto Coppi 1948: Fiorenzo Magni 1949: Fausto Coppi 1950: Hugo Koblet 1951: Fiorenzo Magni 1952: Fausto Coppi 1953: Fausto Coppi 1954: Carlo Clerici 1955: Fiorenzo Magni 1956: Charly Gaul 1957: Gastone Nencini 1958: Ercole Baldini 1959: Charly Gaul 1960: Jacques Anquetil 1961: Arnaldo Pambianco 1962: Franco Balmamion 1963: Franco Balmamion 1964: Jacques Anquetil 1965: Vittorio Adorni 1966: Gianni Motta 1967: Felice Gimondi 1968: Eddy Merckx 1969: Felice Gimondi 1970: Eddy Merckx 1971: Gösta Pettersson 1972: Eddy Merckx 1974: Eddy Merckx 1975: Fausto Bertoglio 1976: Felice Gimondi 1977: Michel Pollentier 1978: Johan De Muynck 1979: Giuseppe Saronni 1980: Bernard Hinault 1981: Giovanni Battaglin 1982: Bernard Hinault 1983: Giuseppe Saronni 1984: Francesco Moser 1985: Bernard Hinault 1986: Roberto Visentini 1987: Stephen Roche 1988: Andy Hampsten 1989: Laurent Fignon 1990: Gianni Bugno 1991: Franco Chioccioli 1992: Miguel Indurain 1993: Miguel Indurain 1994: Evgeni Berzin 1995: Tony Rominger 1996: Pavel Tonkov 1997: Ivan Gotti 1998: Marco Pantani 1999: Ivan Gotti 2000: Stefano Garzelli 2001: Gilberto Simoni 2002: Paolo Savoldelli 2003: Gilberto Simoni 2004: Damiano Cunego 2005: Paolo Savoldelli 2006: Ivan Basso 2007: Danilo Di Luca 2008: Alberto Contador 2009: Denis Menchov 2010: Ivan Basso 2011: Michele Scarponi 2012: Ryder Hesjedal 2013: Vincenzo Nibali 2014: Nairo Quintana 2015: Alberto Contador 2016: Vincenzo Nibali 2017: Tom Dumoulin 2018: Chris Froome 2019: Richard Carapaz 2020: Tao Geoghegan Hart 2021: Egan Bernal 2022: Jai Hindley 2023: Primož Roglič 2024: Tadej Pogačar För komplett lista, se artikel lista över segrare i Giro d’Italia

v • r Världsmästare i landsvägscykling – herrarnas linjelopp 1927: Alfredo Binda 1928: Georges Ronsse 1929: Georges Ronsse 1930: Alfredo Binda 1931: Learco Guerra 1932: Alfredo Binda 1933: Georges Speicher 1934: Karel Kaers 1935: Jean Aerts 1936: Antonin Magne 1937: Éloi Meulenberg 1938: Marcel Kint 1946: Hans Knecht 1947: Theo Middelkamp 1948: Briek Schotte 1949: Rik Van Steenbergen 1950: Briek Schotte 1951: Ferdinand Kübler 1952: Heinz Müller 1953: Fausto Coppi 1954: Louison Bobet 1955: Stan Ockers 1956: Rik Van Steenbergen 1957: Rik Van Steenbergen 1958: Ercole Baldini 1959: André Darrigade 1960: Rik Van Looy 1961: Rik Van Looy 1962: Jean Stablinski 1963: Benoni Beheyt 1964: Jan Janssen 1965: Tom Simpson 1966: Rudi Altig 1967: Eddy Merckx 1968: Vittorio Adorni 1969: Harm Ottenbros 1970: Jean-Pierre Monseré 1971: Eddy Merckx 1972: Marino Basso 1973: Felice Gimondi 1974: Eddy Merckx 1975: Hennie Kuiper 1976: Freddy Maertens 1977: Francesco Moser 1978: Gerrie Knetemann 1979: Jan Raas 1980: Bernard Hinault 1981: Freddy Maertens 1982: Giuseppe Saronni 1983: Greg LeMond 1984: Claude Criquielion 1985: Joop Zoetemelk 1986: Moreno Argentin 1987: Stephen Roche 1988: Maurizio Fondriest 1989: Greg LeMond 1990: Rudy Dhaenens 1991: Gianni Bugno 1992: Gianni Bugno 1993: Lance Armstrong 1994: Luc Leblanc 1995: Abraham Olano 1996: Johan Museeuw 1997: Laurent Brochard 1998: Oscar Camenzind 1999: Óscar Freire 2000: Romāns Vainšteins 2001: Óscar Freire 2002: Mario Cipollini 2003: Igor Astarloa 2004: Óscar Freire 2005: Tom Boonen 2006: Paolo Bettini 2007: Paolo Bettini 2008: Alessandro Ballan 2009: Cadel Evans 2010: Thor Hushovd 2011: Mark Cavendish 2012: Philippe Gilbert 2013: Rui Costa 2014: Michał Kwiatkowski 2015: Peter Sagan 2016: Peter Sagan 2017: Peter Sagan 2018: Alejandro Valverde 2019: Mads Pedersen 2020: Julian Alaphilippe 2021: Julian Alaphilippe 2022: Remco Evenepoel 2023: Mathieu van der Poel 2024: Tadej Pogačar