I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande historien om François-Antoine Habeneck och dess inverkan på världen idag. Från dess början till nutid har François-Antoine Habeneck spelat en avgörande roll i olika aspekter av samhället och lämnat en outplånlig prägel på kultur, teknik, politik och mycket mer. På sidorna som följer kommer vi att undersöka i detalj hur François-Antoine Habeneck har utvecklats över tiden, dess inflytande inom olika områden och hur den fortsätter att forma vår nutid och framtid._Gör dig redo att fördjupa dig i en resa genom tiden och upptäck påverkan som är hållbar från François-Antoine Habeneck.
François-Antoine Habeneck | |
![]() | |
Född | 22 januari 1781[1][2][3] Charleville-Mézières, Frankrike |
---|---|
Död | 8 februari 1849[1][2][3] (68 år) Paris[4] |
Begravd | Père-Lachaise och Habenecks gravsted |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | Conservatoire de Paris ![]() |
Sysselsättning | Violinist, kompositör[5], dirigent, musikpedagog |
Arbetsgivare | Parisoperan Conservatoire de Paris |
Maka | Amélie Gardel-Habeneck (g. –1816, makas/makes död) |
Redigera Wikidata |
François-Antoine Habeneck, född 22 januari 1781 i Mézières, död 8 februari 1849 i Paris, var en fransk violinist och musiker.
François-Antoine Habeneck föddes 22 januari 1781 Mézières och var av tysk härkomst. Elev av Pierre Baillot vid konservatoriet i Paris, blev han violinist i Stora operans orkester samt ledde 1806-1815 och efter 1828 konservatoriets konserter, vilka genom honom erhöll världsrykte, särskilt för utförandet av Beethovens symfonier, vilka Habeneck först införde i Frankrike.[6]
Åren 1821-1824 var han direktör för Stora operan, blev 1825 professor i violinspelning och 1831 generalinspektör vid konservatoriet, slutligen kapellmästare vid Stora operan. Habeneck var lika förträfflig som lärare och dirigent; bland hans elever kan nämnas Delphin Alard och Hubert Léonard. Habeneck var även tonsättare. Han avled 8 februari 1849 i Paris.[6]
Habeneck var bror till förstaviolinisterna Joseph Habeneck vid Opéra-Comique och Corentin Habeneck vid Stora operan i Paris.[7]