I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Forrest P. Sherman i vårt nuvarande samhälle. Från dess ursprung till dess utveckling har Forrest P. Sherman spelat en nyckelroll i olika aspekter av vårt dagliga liv. Genom historien har Forrest P. Sherman varit en källa till debatt och intresse, väckt passioner och genererat reflektioner över dess inflytande inom olika områden. Genom den här artikeln kommer vi att analysera relevansen av Forrest P. Sherman idag och hur det har format våra uppfattningar, beteenden och beslut. Dessutom kommer vi att undersöka olika perspektiv på Forrest P. Sherman, och presentera en övergripande och kritisk vision som inbjuder till reflektion och djup analys av dess roll i vårt samhälle.
Forrest Sherman | |
![]() | |
Född | 30 oktober 1896[1][2][3] Merrimack, USA |
---|---|
Död | 22 juli 1951[1][2] (54 år) Neapel |
Begravd | Arlingtonkyrkogården[4] kartor |
Medborgare i | USA |
Utbildad vid | United States Naval Academy ![]() |
Sysselsättning | Officer |
Befattning | |
Chef för USA:s flotta (1949–1951) | |
Utmärkelser | |
Legionär av Legion of Merit Purpurhjärtat Navy Cross | |
Redigera Wikidata |
Forrest Percival Sherman, född 30 oktober 1896 i Merrimack, New Hampshire, död 22 juli 1951 i Neapel, var en amerikansk sjöofficer (4-stjärnig amiral) i USA:s flotta.
Sherman var Chief of Naval Operations (CNO), den högsta yrkesmilitära befattningen i flottan, från 2 november 1949 fram till sin död.[5]
Sherman ingick i 1918 års avgångsklass från United States Naval Academy, som dock redan sändes ut i aktiv tjänst 1917 på grund av USA:s inträde i första världskriget.
Han började tjänstgöring inom traditionell ytstrid, men blev marinflygare 1922. Efter studier vid Naval War College följde tjänstgöring ombord på hangarfartygen USS Lexington (CV-2) och USS Saratoga (CV-3).
I början av andra världskriget tjänstgjorde han vid flottans högkvartersstab i Washington, D.C.
Efter befordran til kommendör i maj 1942, tillträdde Sherman som fartygschef för USS Wasp (CV-7). Hangarfartyget Wasp sänktes av en japansk ubåt utanför Salomonöarna, men Sherman tilldelas Navy Cross för hjältemod.
I november 1943 utsågs Sherman till biträdande stabschef för Stillahavsflottans befälhavare Chester Nimitz, en befattning som Sherman hade under återstoden av kriget.
Han utsågs till CNO i oktober 1949 och fick handskas med efterspelet till "amiralernas revolt". Sherman dog 1951 under ett besök i italienska Neapel och är gravsatt på Arlingtonkyrkogården.[5]
Sherman har namnet en jagarklass från 1950-talet samt en jagare i Arleigh Burke-klass i tjänst från 2006.[6]