Den här artikeln fördjupar sig i betydelsen av For the Roses i olika aspekter av det dagliga livet, oavsett om det är på jobbet, personligt eller socialt. For the Roses spelar en grundläggande roll i våra beslut, attityder och beteenden, vilket direkt eller indirekt påverkar vår uppfattning om världen omkring oss. Genom historien har For the Roses varit föremål för studier, debatt och reflektion, vilket väckt intresset hos filosofer, vetenskapsmän, sociologer och akademiker från olika discipliner. I denna mening är det relevant att utforska de många aspekterna av For the Roses och dess inverkan på det samtida samhället, såväl som de möjliga framtida implikationer som kan uppstå från dess fortsatta utveckling.
| For the Roses | ||||
| Studioalbum av Joni Mitchell | ||||
|---|---|---|---|---|
| Utgivning | oktober 1972 | |||
| Inspelat | A&M Studios | |||
| Längd | 40:20 | |||
| Språk | engelska | |||
| Skivbolag | Asylum Records | |||
| Producent | Joni Mitchell (med assistens av Henry Lewy) | |||
| Joni Mitchell-kronologi | ||||
| ||||
For the Roses är ett musikalbum av den kanadensiska musikartisten Joni Mitchell, utgivet i oktober[1] 1972 på Asylum Records. Albumet släpptes mellan de två albumen Blue och Court and Spark, Mitchells kommersiellt mest framgångsrika album. For the Roses finns dock, sedan 2007, upptaget i Library of Congress nationella inspelningsarkiv, som det första och hittills enda av Mitchells album.
Albumets ljudbild drar märkbart åt jazz i flera låtar,[2][3] samtidigt som arrangemanget ofta är mer piano- än gitarrbaserat. Dessutom använde hon för första gången mer komplicerade arrangemang med både jazz, orkester och komplexa sångharmonier.[4] Många av sångerna kretsar kring kärleksprövningar,[5] och den avslutande "Judgment of the Moon and Stars" är en sinfonietta med inspiration från Beethoven (undertiteln är "Ludwig's Tune").[2]
"You Turn Me on I'm a Radio" släpptes som singel från albumet och nådde #25 på Billboard Hot 100-listan. Den något countryinspirerade[3] låten togs fram av Mitchell efter en konkret bolagsförfrågan om en radiovänlig sång, och låttiteln fick en ironisk ton. När albumet 2007 infogades till Library of Congress nationella inspelningsarkiv, skedde det med argumentet att albumet presenterar den perfekta kombinationen mellan den tidiga Mitchells själfulla kompositioner med den senare Mitchells mer jazzinfluerade toner.[6]
(alla låtar komponerade och producerade[4] av Joni Mitchell[7])
| |||||||||||||||||