I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Ferdinand von Lindemann, utforska dess många aspekter och fördjupa oss i dess betydelse i det moderna samhället. Från dess ursprung till dess inverkan idag har Ferdinand von Lindemann spelat en avgörande roll i olika aspekter av det dagliga livet, och påverkat människor i alla åldrar, kulturer och sociala skikt. Utefter dessa linjer kommer vi att analysera hur Ferdinand von Lindemann har utvecklats över tid, samt dess betydelse inom olika områden, från politik och ekonomi till vetenskap och populärkultur. Gör dig redo att fördjupa dig i en spännande resa genom historien och nutiden av Ferdinand von Lindemann, och upptäck dess relevans och inverkan på den samtida världen.
Ferdinand von Lindemann | |
![]() | |
Född | 12 april 1852 Hannover, Tyskland |
---|---|
Död | 6 mars 1939 München, Tyskland |
Nationalitet | Tysk |
Forskningsområde | Matematik |
Institutioner | Münchens Ludwig-Maximilian-universitet |
Alma mater | Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg |
Doktorandhandledare | Felix Klein |
Nämnvärda studenter | Emil Hilb(en) David Hilbert Wilhelm Kutta Alfred Loewy(en) Hermann Minkowski Oskar Perron Arthur Rosenthal(en) Arnold Sommerfeld Josef Wagner |
Känd för | Bevis för att π är transcendent tal |
Carl Louis Ferdinand von Lindemann, född 12 april 1852 i Hannover, död 6 mars 1939 i München, var en tysk matematiker.
von Lindemann växte upp i Schwerin, där fadern var chef för gasverket. Hans universitetsstudier började i Göttingen med Alfred Clebsch som lärare. Sedan studerade han i Erlangen och München.
Han blev filosofie doktor vid Universitetet i Erlangen 1873, handledd av Felix Klein. Han fick sin habilitation från Universitetet i Würzburg 1877 och blev professor 1883 i Königsberg och 1893 i München. Där stannade han resten av sitt liv.
Lindemann ägnade sig främst åt geometrin samt därmed sammanhängande algebraiska och funktionsteoretiska undersökningar. Hans förnämsta arbete är avhandlingen Die Zahl π, där det för första gången bevisas, att talet π är ett transcendent tal (enligt Lindemann-Weierstrass sats) och ej kan vara rot till någon algebraisk likhet med rationella koefficienter, och därigenom olösbarheten av det urgamla problemet om cirkelns kvadratur.
Charles Hermite visade 1873 att e är ett transcedent tal. von Lindemann besöket honom i Paris strax efter det och utnyttjade sedan liknande metoder i sitt bevis för π.
|