I dagens värld har Felix av Bourbon-Parma blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Från dess inverkan på det moderna samhället till dess implikationer i vardagen har Felix av Bourbon-Parma positionerat sig som ett centralt ämne i samtida dialog. Med ständigt växande offentlig uppmärksamhet har Felix av Bourbon-Parma väckt oändliga frågor och debatter, vilket genererat ett aldrig tidigare skådat intresse för att lära sig mer om dess olika aspekter. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska betydelsen av Felix av Bourbon-Parma och dess inflytande inom olika områden, vilket ger en omfattande översikt som gör det möjligt för läsare att bättre förstå detta fenomen.
Felix av Bourbon-Parma, prins av Luxemburg | |
---|---|
![]() | |
Regeringstid | 6 november 1919 – 12 november 1964 |
Företrädare | Maria Anna av Portugal |
Efterträdare | Josephine Charlotte av Belgien |
Gemål | Charlotte av Luxemburg |
Barn | Jean av Luxemburg Elisabeth av Luxemburg Marie-Adélaïde av Luxemburg Marie-Gabrielle av Luxemburg Charles av Luxemburg Alix av Luxemburg |
Personnamn | Félix Marie Vincent |
Ätt | Huset Bourbon-Parma |
Far | Robert I av Parma |
Mor | Maria Antonia av Portugal |
Född | 28 september 1893 Schwarzau am Steinfeld, Österrike-Ungern ![]() |
Religion | Romersk katolicism |
Död | 8 april 1970 (76 år) Fischbach, Luxemburg ![]() |
Begravd | Notre-Dame de Luxembourg |
![]() |
Felix av Bourbon-Parma, prins av Luxemburg, Prins Felix Marie Vincent av Bourbon-Parma, född 28 september 1893, död 8 april 1970, var prinsgemål till Charlotte, storhertiginna av Luxemburg och far till hennes sex barn, inklusive storhertig Jean.[1]
Felix var ett av den avsatte Robert I av Parmas 24 barn, han var sjätte barnet och tredje sonen till den andra hustrun, Maria Antonia av Portugal. Hans morföräldrar var Mikael I av Portugal och Adelheid av Löwenstein-Wertheim-Rosenberg.
Han var också yngre bror (med sexton månader) till kejsarinnan Zita av Österrike. Av de tolv barnen från hertig Roberts första gifte med Maria-Pia av Bägge Sicilierna, dog tre som spädbarn, sex var mentalt handikappade, och bara tre gifte sig.
Trots att han förlorat sin tron så var Robert och hans familj ganska välbeställda. De färdades i ett privat tåg med mer än ett dussin vagnar mellan hans slott i Schwarzau am Steinfeld nära Wien, Villa Pianore i nordvästra Italien, och det magnifika château de Chambord i Frankrike.
Mindre än fyra månader efter hertig Roberts död 1907 förklarade österrikiska myndigheter sex av barnen från det första äktenskapet omyndiga på begäran av hertiginnan Maria Antonia. Roberts främsta arvinge var Elias, hertig av Parma, (1880-1959), yngsta son från det första giftet och den ende som fick egna barn.
Elias blev också förmyndare för sina äldre syskon. Trots detta stämde Felix' äldre bröder, Sixte och Xavier, sin halvbror Elias för att få en större andel av hertigdömets rikedomar. De förlorade dock, vilket gav Felix dystra utsikter.
Den 6 november 1919 gifte han sig med storhertiginnan Charlotte av Luxemburg, han blev då också Prins av Luxemburg genom storhertigt dekret dagen efter.
Till skillnad från många andra prinsgemåler tog Felix inte sin makas dynastiska efternamn Nassau, eller avsade sig sin egen prinstitel eller namn. Han titulerades som en prins av huset Bourbon från grenen Parma, därför tituleras även medlemmar från yngre grenar av den storhertigliga familjen med kunglig höghet, vilket annars bara hade varit en titel för storhertigen och hans arvinge.