I den här artikeln kommer vi att utforska och analysera i detalj ämnet Evert Wijkander, som har varit föremål för intresse och forskning genom åren. Evert Wijkander är ett ämne som har väckt debatt inom olika områden och områden, från vetenskap till politik, inklusive kultur och samhälle i stort. Under decennierna har Evert Wijkander utvecklats och antagit nya dimensioner, vilket väckt ett fortsatt intresse för att förstå dess implikationer och konsekvenser. I denna mening är det avgörande att kritiskt granska de olika perspektiven och förhållningssätten relaterade till Evert Wijkander, för att fördjupa vår förståelse och generera en konstruktiv debatt kring detta ämne.
Karl Evert Theodor Wijkander, född 16 februari 1891 i Rämmens församling, Värmlands län, död 27 april 1980, var en svensk bergsingenjör och företagsledare.
Han var son till Berndt Wijkander och Hilda Spangenberg. Wijkander tog studentexamen 1909, bergsingenjörsexamen från Kungliga Tekniska högskolan 1912, praktiserade i USA 1914–1916, i Tyskland 1916–1917, arbetade som biträdande martiningenjör hos Uddeholm i Hagfors 1920–1924, som överingenjör i Fagersta 1924–1934, kom som överingenjör till AB Bofors 1935, och var Bofors verkställande direktör 1936–1956. Detta var motsvarande befattning som hans far hade haft 1898–1918, då han var disponent för AB Bofors-Gullspång. Efter VD-tiden var Wijkander styrelseledamot i Bofors 1956–1967.
Han blev ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien 1941, av Gustav Adolfsakademien för folklivsforskning 1943 och av Krigsvetenskapsakademien 1946 samt hedersledamot av Örlogsmannasällskapet 1946. Wijkander är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.