Eva Nazemson

I dagens värld är Eva Nazemson fortfarande ett ämne av stor relevans och debatt. Under många år har Eva Nazemson varit föremål för studier, analys och reflektion av experter och forskare från olika områden. Dess betydelse har överskridit gränser, generationer och discipliner, och blivit ett ämne av allmänt intresse. Genom historien har Eva Nazemson väckt mänsklighetens nyfikenhet och intresse och dess genomslag har varit anledning till diskussion och reflektion i olika sammanhang. I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen och inverkan av Eva Nazemson i dagens samhälle, såväl som dess relevans i det förflutna och dess potentiella inflytande i framtiden.

Eva Nazemson, en tid även Nazemson Papaconstantinou, född 6 juli 1985 i Stockholm, är en svensk fotomodell och programledare.

Biografi

Nazemson började sin karriär som programledare i TV4 Plus program Nattliv. År 2008 gick hon över till Kanal 5 för att leda spelprogrammet Full pott, där hon även varit programledare för tävlingsprogrammet Quizzo.

Hon var med start hösten 2011 programledare för underhållningsprogrammet WaterwörldTV6, producerat av Jarowskij. 2012 spelade hon sig själv i Den sista dokusåpan, en svensk zombiedramaserie i samma kanal. Med början våren 2014 var hon programledare för det direktsända tävlingsprogrammet Förmiddag som sänds alla dagar i veckan på Kanal 11, producerat av Interact24 Television.

2018 var hon konferencier för manifestationen Trasdockans dag, som årligen uppmärksammar sexuella övergrepp på barn.

Hon angav 2024 att hon till stor del lämnat tv-branschen bakom sig, och arbetar med att importera mat och vin.

Kräk-Eva

Nazemson blev uppmärksammad september 2007 efter att hon i på grund av mensvärk plötsligt kräktes i direktsändning på dåvarande TV4 Plus i spelprogrammet Nattliv. Klippet har uppmärksammats på Internet, bland annat via videosajten Youtube. Efter detta fick hon det offentliga smeknamnet Kräk-Eva, något som hon accepterat. Händelsen ledde bland annat till att hon fick medverka i Tyra Banks pratshow.

Familj

Hon var mellan 2015 och 2020 gift med musikproducenten Alexander Papaconstantinou, och de har en dotter tillsammans.

Källor

  1. ^ ”13 år senare - så gick det för "Kräk-Eva"”. Aftonbladet. 11 juli 2020. https://www.aftonbladet.se/a/mROevv. 
  2. ^ ”Eva Nazemson”. birthday.se. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304101422/http://www.birthday.se/sok/?f=eva&l=nazemson. Läst 20 oktober 2012. 
  3. ^ Emma Malmlöf (27 oktober 2011). ”Eva Nazemson: "Hon fick panikattack"”. Nyheter24. https://nyheter24.se/noje/kandisar/623564-eva-nazemson. Läst 11 januari 2025. 
  4. ^ Emma Boëthius (3 april 2008). ”Eva Nazemson går till Kanal 5”. Expressen. https://www.expressen.se/noje/eva-nazemson-gar-till-kanal-5/. 
  5. ^ ”Trasdockans dag 2018”. ATSUB - Föreningen Anhöriga till sexuellt utnyttjade barn. 30 augusti 2018. https://www.atsub.se/2018/08/30/trasdockans-dag-2018/. Läst 11 januari 2025. 
  6. ^ Jonna Axelsson (28 oktober 2024). ”Kräk-Eva Nazemson talar ut om skilsmässan: ”Familjen har splittrats””. Hänt. https://www.hant.se/noje/krak-eva-har-skilt-sig-fran-alexander/10486704. Läst 11 januari 2025. 
  7. ^ Diamant Salihu (24 september 2007). ”Hennes spya gör succé på nätet”. Expressen. Arkiverad från originalet den 13 juni 2021. https://web.archive.org/web/20210613055002/https://www.expressen.se/nyheter/hennes-spya-gor-succe-pa-natet/. Läst 8 september 2023. 
  8. ^ ”Kräk-Eva får egen tv-show”. Aftonbladet. 2 oktober 2011. http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article13714220.ab. Läst 21 mars 2012. 
  9. ^ ”Efter succéspyan – nu blir hon gäst hos Tyra Banks”. Resumé. 13 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 28 september 2011. https://web.archive.org/web/20110928183348/http://www.resume.se/nyheter/2008/08/13/efter-succespyan-nu-blir-h/index.xml. Läst 16 mars 2014. 
  10. ^ ””Kräk-Eva” stöttar storfavoriten i Eurovision”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen/a/BJElMw/krak-eva-stottar-storfavoriten-i-eurovision. Läst 27 augusti 2018. 

Externa länkar