Eumenes II av Pergamon
Nuförtiden är Eumenes II av Pergamon ett ämne som har fångat många människor runt om i världen. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess relevans i historien eller dess påverkan på populärkulturen, är Eumenes II av Pergamon ett ämne som fortsätter att generera intresse och debatt. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna av Eumenes II av Pergamon, från dess ursprung till dess nuvarande inverkan. Vi kommer att analysera hur Eumenes II av Pergamon har utvecklats över tid och hur det har påverkat olika aspekter av vardagen. Från dess historiska rötter till dess relevans idag, fortsätter Eumenes II av Pergamon att vara ett spännande ämne som förtjänar vår uppmärksamhet och reflektion.
| Eumenes II | |
 | |
| Sysselsättning | Militär ledare |
|---|---|
| Befattning | |
| Monark | |
| Maka | Stratonice av Kappadokien (g. 187 f.Kr.–158 f.Kr.) |
| Barn | Attalos III av Pergamon (f. 170 f.Kr.) Eumenes III av Pergamon |
| Föräldrar | Attalos I av Pergamon[1][2][3] Apollonis of Cyzicus |
| Släktingar | Attalos II av Pergamon (syskon)[4] |
| Redigera Wikidata | |
Eumenes II, död 158 f.Kr., var kung av Pergamon åren 197 f.Kr.–158 f.Kr..
I likhet med sin fader, Attalos I, var Eumenes bundsförvant åt romarna, vilka han aktivt bistod i kriget mot Antiochos III den store i Syrien. Det var Eumenes II som kom att fälla avgörandet i slaget vid Magnesia år 190 f.Kr. med en välriktad kavallerichock. Av romarna belönades han därför, dels genom en för honom gynnsam bemedling i stridigheterna med konung Prusias I i Bithynien och Farnakes I i Pontos, dels genom högst betydliga utvidgningar av riket, som därigenom kom att sträcka sig över större delen av Mindre Asien, ända till Taurosbergen, och på europeiska sidan omfattade det thrakiska Chersonesos.
Med tiden uppkom dock ett spänt förhållande mellan Eumenes och romarna, vilka fruktade hans alltför stora makt och därför motverkade honom i hans stridigheter med invånarna på ön Rhodos. Vid hans besök i Rom 172 f.Kr. återställdes för en tid det goda förhållandet, och i kriget mot Perseus i Makedonien stod Eumenes åter på romarnas sida, men han beskylldes av dem för att ha varit en opålitlig bundsförvant och fick vidkännas varjehanda kränkningar. Eumenes avled emellertid år 159 f.Kr., innan det hann komma till öppen brytning.
Det av hans fader grundade pergamenska biblioteket utvidgade han betydligt och visade sig även för övrigt såsom en vän av konst och vetenskap.
Källor
- Eumenes i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
Noter
- ^ Nikifor Bazjanov, Евмен, Illustrirovannaya polnaya populyarnaya biblyeiskaya entsiklopediya. Vipusk Выпуск I, 1891.
- ^ Aleksandr Sjtjukajev, Евмен, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 11.
- ^ Eumenes, Realnyj slovar klassitjeskich drevnostej po Ljubkeru.
- ^ Union List of Artist Names, 15 november 2014, ULAN: 500353597, läs online, läst: 21 maj 2021.
|