Eugène Sue

Ämnet för Eugène Sue är ett ämne som har väckt intresse och debatt i en mängd olika kretsar, från akademiker och experter till vanliga människor. Detta ämne har varit föremål för uttömmande studier, passionerade diskussioner och djupa reflektioner runt om i världen. Med tiden har Eugène Sue varit en integrerad del av samhället och har spelat en avgörande roll i många människors liv. Från dess inverkan på kultur och historia, till dess inflytande på teknik och vetenskap, har Eugène Sue satt en outplånlig prägel på mänskligheten. I den här artikeln kommer vi att utforska höjdpunkterna och relevanta aspekter av Eugène Sue, och diskutera dess betydelse i det aktuella sammanhanget.

Eugène Sue
FöddMarie Joseph Sue
26 januari 1804[1]
Paris[2]
Död3 augusti 1857 (ej angiven kalender, antar gregoriansk)[2][3][4] (53 år)
Annecy[2], Frankrike
BegravdAnnecy-le-Vieux
Medborgare iFrankrike[5]
Utbildad vidLycée Condorcet
Sysselsättningpolitiker, författare[6][7], läkare[8]
Befattning
Parlamentsledamot från Seine (1850–1851)
FöräldrarJean-Joseph Sue
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Joseph Marie Eugène Sue, född 26 januari 1804 i Paris, död 3 augusti 1857 i Annecy, Savojen, var en fransk romanförfattare.

Biografi

Sue, vars far var överkirurg i Napoleons armé, deltog även själv som militärläkare i spanska fälttåget 1823, i flera sjöexpeditioner och i sjöslaget vid Navarino 1827. År 1829 frånträdde han sin befattning och bosatte sig i Paris, där han ägnade sig åt målning och författarskap.

Till sina första romaner, som influerades av Lord Byron, hämtade han material från sitt liv till sjöss. Efter dessa följde ett par historiska romaner 1835–1840 om bland annat Ludvig XIV. Vid denna tidpunkt tog Sue starkt intryck av de socialistiska idéerna och blev förespråkare för sociala och politiska utopier. De böcker han skrev i den andan 1841–1845 blev stora framgångar och de publicerades, liksom de flesta av hans senare romaner, i de större paristidningarna.

Sues stil var ur litterär synpunkt undermålig och upplösningen i hans romaner är förutsägbar, men hans förmåga att fängsla nyfikenheten och åstadkomma kraftiga melodramatiska effekter och pikanta så kallade sedemålningar gav honom stor popularitet. Sue förvisades ut ur Frankrike efter Napoleon III:s statskupp 1851.

I Sverige spelade Sue en betydande roll som förebild för romanförfattarna vid mitten av 1800-talet, bland annat August Blanche.

Bibliografi

  • Kernock le pirate - 1830
  • Plick et Plock - 1831
  • Atar-Gull - 1831
  • La Salamandre - 1832
  • La Coucaratcha - 1832–1834
  • La vigie de Koatven - 1833
  • ' Vakttornet Koat-Vën: sjöroman (1780-1830) (översättning Anders Fredrik Dalin, Hjerta, 1835)
  • Histoire de la marine française sous Louis XIV - 1835–1837
  • Latréaumont - 1837
    • Latréaumont eller en sammansvärjning under Ludvig XIV: historisk roman (översättning Wilhelmina Stålberg, Bonnier, 1847)
  • Jean Cavalier - 1840
  • Mathilde, ou mémoires d'une jeune jemme - 1841
    • Mathilda: ett ungt fruntimmers anteckningar (anonym översättning, Hierta, 1841)
    • En ung frus memoarer (översättning Ingrid Hag, Göteborg, 1922)
  • Les mystères de Paris - 1842–1843
    • Parisiska mysterier (anonym översättning, Hjerta, 1844)
    • Pariser-mysterier (fritt öfversatt af Carl Sander, Svecia, 1898-1899)
    • Paris mysterier (anonym översättning?, Rasmusson & Hansén, 1914)
    • Paris' mysterier (översättning Stina Bergman, Bonnier, 1931)
    • Paris mysterier (övers. och bearb. av Folke Himmelstrand, Lindqvist, 1953)
  • Le juif errant - 1844–1845
    • Den vandrande juden (anonym översättning, Hjerta, 1845)
    • Den vandrande juden (anonym översättning, Johanna Cederwaller & son, Viborg 1846)
    • Den vandrande Juden (översättning Robert Bachmann, 1876, Expeditionen af Romanbiblioteket)
    • Den vandrande juden (översättning W. Granath, Lundquist, 1898)
    • Den vandrande juden (anonym översättning?, Rasmusson & Hansén, 1913)
  • Martin, l'enfant trouvé - 1847
    • Martin, hittebarnet, eller En kammartjänares memoirer (anonym översättning?, 1846-1847)
  • Les sept péchés capitaux - 1847–1849
    • De sju dödssynderna) (anonym översättning?, Bonnier, 1847-1849)
    • De sju dödssynderna (anonym översättning, Hierta, 1849?)
  • Les mystères du peuple - 1849–1856
  • Les enfants de l'amour - 1850
    • Kärlekens barn (anonym översättning?, Bonnier, 1850)
  • Le diable médecin - 1855–1857
  • Paula Monti -
    • Paula Monti: en samtids-historia (anonym översättning?, 1846)

Ej identifierade översättningar

  • Slaget vid Navarino (översättning F. G. Engelbrecht, Fahlun: Roselli, 1835)
  • Crao (översättning Thure Gustaf Rudbeck, Thomson, 1836)
  • Konsten att behaga: novell (anonym översättning, Hjerta, 1842)
  • Äfventyraren eller Djefvuls-klinten (översättning Wilhelmina Stålberg, Bonnier, 1848)
  • Religions-svärmarne på Sevennerna (anonym översättning?, 1850)
  • Spådomen (anonym översättning?, 1851)
  • Negerslafvens hämnd (anonym översättning?, Killberg, 1880)
  • Överstens kärlekshistoria (översättning A. Berg, Holmquist, 1914)
  • En riddarbragd (översättning Esther Toppelius, Wahlström & Widstrand, 1925)

Källor

Auktoritetsdata
  1. ^ Andrew Bell, Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica, Inc..
  2. ^ ], Encyclopædia Britannica 1911.
  3. ^ Virtual International Authority File, OCLC.
  4. ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 11065, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  5. ^ Biblioteca Virtual Miguel de Cervantes, BVMC författar-ID: 1964.
  6. ^ abART, abART person-ID: 26519, läst: 1 april 2021.
  7. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
  8. ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 118619861, läst: 1 januari 2025.