Ettore Majorana

Numera är Ettore Majorana ett ämne som har fått stor relevans i dagens samhälle. I en allt mer globaliserad och uppkopplad värld har Ettore Majorana blivit ett ämne av intresse för ett brett spektrum av människor. Från yrkesverksamma och akademiker till allmänheten har intresset för Ettore Majorana ökat och dess betydelse har återspeglas i olika områden i det dagliga livet. Oavsett om det är på arbetsplatsen, den sociala, tekniska eller kulturella sfären, har Ettore Majorana väsentligt påverkat hur vi förhåller oss till och förstår världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska betydelsen av Ettore Majorana och dess inflytande på dagens samhälle.

Ettore Majorana
Född5 augusti 1906
Catania
DödItalien
Medborgare iKungariket Italien
Utbildad vidLa Sapienza
Istituto Massimiliano Massimo
Neapels universitet Federico II
SysselsättningFysiker, kärnfysiker
ArbetsgivareLa Sapienza
Neapels universitet Federico II
FöräldrarFabio Majorana
Dorina Majorana-Corso
Redigera Wikidata

Ettore Majorana, född 5 augusti 1906 i Catania, Sicilien, död 27 mars 1938 (förmodat datum), var en italiensk fysiker.

Ettore Majorana, som var elev till Enrico Fermi, bildade med denne och några andra fysiker i Rom gruppen I Ragazzi di Via Panisperna (”Pojkarna vid Via Panisperna”); deras laboratorium låg på Via Panisperna på Viminalen. Majorana specialiserade sig i atomspektroskopi och utarbetade en teori om hur olika energier kan ge stabilitet åt atomen. Han studerade också neutrinomassor. Den typ av elementarpartiklar med spinn 1/2 som är sina egna antipartiklar kallas idag på grund av detta arbete Majoranapartiklar. De beskrivs kvantmekaniskt av vågfunktioner kallade Majoranaspinorer, analoga till de Diracspinorer som ingår i Diracekvationen.

Majorana försvann under oklara omständigheter vid en båttur på Tyrrenska havet mellan Neapel och Palermo. Kollegor som Emilio Segrè trodde att han begick självmord, men andra tror att han försvann för att gömma sig.

Sven Stolpe har beskrivit hur han mötte Majorana i Rom.[1]

Litteratur

  • Licata, Ignazio, Majorana Centenary - Majorana Legacy in Contemporary Physics. Roma: Di Renzo Editore 2006.
  • Recami, Erasmo, Il caso Majorana. 4° ediz. Roma: Di Renzo Editore 2002.

Källor

  1. ^ "Den försvunne atomforskaren", i Tål ni höra mer, 1974.
Auktoritetsdata