I dagens artikel ska vi prata om Estlands flagga. Detta är ett ämne som har varit av intresse för många människor genom historien och som fortsätter att generera debatt idag. Från dess ursprung till dess implikationer i dagens samhälle har Estlands flagga varit föremål för studier och reflektion av experter inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Estlands flagga, från dess inverkan på vardagen till dess inflytande på populärkulturen. Utan tvekan är Estlands flagga ett fascinerande ämne som förtjänar vår uppmärksamhet och reflektion.
Estlands flagga | |
![]() Estlands flagga | |
Användning | ![]() |
---|---|
Proportioner | 7:11 |
Antagen | 7 augusti 1990 |
Estlands flagga är en trikolor i färgerna vitt, svart och blått. Den antogs den 7 augusti 1990[1], men användes redan på 1880-talet i samband med studentprotester mot den ryska ockupationsmakten. Flaggan användes i det självständiga Estland från första världskrigets slut fram till den sovjetiska invasionen 1940.
Den kallas vardagligt för sinimustvalge ("blå-svart-vit"), efter flaggans färger. Färgerna representerar frihet (blått), det förflutna (svart) och hoppet inför framtiden (vitt). En mer konkret och ganska populär tolkning är att blått står för havet, svart för den bördiga jorden och vitt för folket och renhet. Den används både som nations- och handelsflagga. Minimistorleken är 1650 x 1050 mm[2], vilket ger proportionerna 7:11.
Flaggan har sitt ursprung i studentföreningen Eesti Üliõpilaste Selts vid universitet i Tartu som under 1870-talet började använda en trikolor i färgerna. Senare kom flaggan att förknippas med nationella strävanden i Estland och valdes sedan som statsflagga i samband med Estlands självständighet.
Den 1 januari 2006 antog Estlands parlament en ny flagglag, där den viktigaste förändringen är att alla personer har rätt att använda statsflaggan som nationsflaggan, under förutsättning att detta sker i enlighet med hävdvunnen sed. Statsflaggan förs permanent över centrala statliga och lokala myndigheter samt vid gränsövergångar. Enligt den nya flagglagen är antalet allmänna flaggdagar tretton, jämfört med tidigare femton. Dessutom är valdagar och folkomröstningsdagar allmänna flaggdagar.
Flagglagens tretton allmänna flaggdagar är följande:[2]
3 januari | Frihetskämparnas dag (Vabadussõjas võidelnute mälestuspäev) |
2 februari | Årsdagen av freden i Dorpat (Tartu rahulepingu aastapäev) |
24 februari | Självständighetsdagen, republiken Estlands årsdag (Eesti iseseisvuspäev) |
14 mars | Estniska språkets dag (Emakeele päev) |
Andra söndagen i maj | Mors dag (Emadepäev) |
9 maj | Europadagen (Euroopa Päev) |
4 juni | Flaggans dag (Lipupäev) |
14 juni | Sorge- och minnesdagen (Leinapäev) Flaggan ska hissas på halv stång |
23 juni | Segerdagen (Võidupüha) |
24 juni | Johannes döparens dag eller midsommardagen (Jaanipäev) |
20 augusti | Dagen för självständighetens återställande (Taasiseseisvumispäev) |
1 september | Kunskapens dag (Teadmiste päev) |
Andra söndagen i november | Fars dag (Isadepäev) |
Under den första självständighetsperioden fördes följande flaggor. Många av dem förs även idag.
|