I den här artikeln kommer vi att ta upp Essens, ett ämne av stor relevans idag. Essens är en fråga som har skapat stort intresse och debatt inom olika områden, vare sig det är på det akademiska, professionella eller sociala området. Under årens lopp har Essens fångat uppmärksamheten hos experter och samhället i allmänhet, på grund av dess inverkan och implikationer i olika aspekter av det dagliga livet. I den här artikeln föreslår vi att analysera och fördjupa oss i de olika aspekterna relaterade till Essens, i syfte att ge en global och berikande vision av detta ämne. Genom ett heltäckande och detaljerat synsätt strävar vi efter att erbjuda ett helhetsperspektiv som gör att läsaren kan förstå och reflektera över Essens ur olika perspektiv.
Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Som adjektiv eller adverb, essentiell, betyder det livsnödvändiga, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.
Inom filosofin avser essens de grundläggande egenskaper som utgör ett ting, det som inte kan avskiljas tinget utan att det upphör att vara detta ting. De egenskaper som inte är nödvändiga för ett ting utgör dess accidens. Essensen är ett grundläggande begrepp inom essentialismen. I svensk filosofi används företrädesvis "väsen", då det i många andra språk talas om essens.
Konceptet härstammar från Aristoteles som använde det grekiska uttrycket to ti ên einai, ordagrant 'vadet det var att vara' (på engelska: 'the what it was to be'), eller ibland den kortare frasen to ti esti, ordagrant 'vadet det är' (på engelska: 'the what it is'), för samma idé. Denna fras visade sådana svårigheter för hans latinska översättare så att de myntade ordet essentia för att representera hela uttrycket.