Erik Ohlsson

Numera är Erik Ohlsson ett ämne som har fått stor relevans i samhället. Med tiden har det väckt intresse hos ett stort antal människor på grund av dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Erik Ohlsson skapat debatt, reflektion och till och med kontroverser, vilket har lett till att det ägnats större uppmärksamhet idag. Med tanke på den relevans den har fått är det viktigt att fördjupa sig i analysen av Erik Ohlsson, förstå dess implikationer och leta efter möjliga lösningar. I den här artikeln kommer vi att utforska detta ämne i detalj för att bättre förstå dess omfattning och de olika perspektiv som finns runt det.

För andra betydelser, se Erik Olsson.
Erik Ohlsson
Född16 augusti 1891[1]
Död24 december 1975 ​eller ​1976[1]
Medborgare iSverige
Utbildad vidLunds universitet
SysselsättningKemist
Redigera Wikidata

Carl Erik Ohlsson, född 16 augusti 1891 i Malmö,[2] död 24 december 1975 i Stockholm,[3] var en svensk kemist och forskare i farmaci.[4]

Ohlsson avlade filosofie kandidatexamen 1914 och filosofie licentiatexamen 1916. Han promoverades till filosofie doktor vid Lunds universitet 1917,[5] blev medicine kandidat 1936, medicine hedersdoktor 1936, docent i kemi 1918 och var tillförordnad laborator 1920–1921. Ohlsson var tillförordnad professor i kemi 1921–1922, i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet 1929, respektive i farmakologi 1929–1930. Han blev professor i kemi och geologi vid Alnarps lantbruksinstitut 1924, var professor i kemi och kemisk farmaci vid Farmaceutiska institutet 1932–1959 och institutets rektor 1933–1959. Hans publikationer gällde organisk, fysiologisk och farmaceutisk kemi, framför allt enzymer.

Källor

  1. ^ Identifiants et Référentiels, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, idRef-ID SUDOC: 133937402, läst: 15 augusti 2024.
  2. ^ Ohlsson, Carl Erik i Vem är det 1953
  3. ^ Ohlsson, C Erik i Vem är det 1981
  4. ^ Ohlsson, C Erik i Vem är det 1969
  5. ^ Ohlsson, Erik (1917). 4-fenetyltiosemikarbazid: en prepartivt stereokemisk och kinetisk studie. Lund: Gleerup. Libris 1656820