Idag vill vi prata om Erik Falk (biskop). Detta är ett ämne som har fått stor relevans på senare tid och det är viktigt att studera det på djupet för att förstå dess inverkan på vårt samhälle. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Erik Falk (biskop), från dess ursprung och utveckling till dess inflytande inom olika områden. Dessutom kommer vi att analysera de olika perspektiv som finns på Erik Falk (biskop), för att kunna erbjuda en heltäckande och objektiv vision. Utan tvekan är Erik Falk (biskop) ett ämne som inbjuder oss till reflektion och debatt, och vi är säkra på att den här artikeln kommer att vara berikande för våra läsare.
Biskop Erik Falk (biskop) | |
Kyrka | Svenska kyrkan |
---|---|
Stift | Skara stift, biskop |
Period | 1547–1558 |
Företrädare | Erik Svensson Hjort |
Efterträdare | Erik Pedersson Hwass |
Stift | Linköpings stift, biskop |
Period | 1558–1569 |
Företrädare | Claus Canuti |
Efterträdare | Martinus Olai Gestricius |
Född | 1479[källa behövs] |
Död | 1570 |
Erik (Ericus) Falck (Falk), född troligen vid mitten av 1510-talet, död 1570[1], var en svensk biskop. Falck var son till Anna Eriksdotter och eventuellt Johan Falck som ägde Bolltorp i Skönberga socken i nuvarande Söderköpings kommun. Hans morbror fogden Benkt Eriksson blev avrättad vid Stockholms blodbad. Han var far till Bengt Falk och Erik Falck.
Erik Falk blev 1547 biskop i Skara stift.[2] Han skall dock ha ådragit sig kungens misshag och avsattes från biskopsämbetet.[3] Han återvann dock kungens förtroende och utnämndes 1558 till biskop i Linköpings stift, där han verkade fram till 1570.
1561 var han medlem av Erik XIV:s beskickning till Moskva.[2]
Falk översatte En lärobok i Christendomen från tyska 1558 och författade själv bland annat En tröstebok för havande kvinnor (1564).[3]
Biskop Erik Falck ägde Bolltorp i Skönberga vid Söderköping, en tomt i Enköping, Tubbetorps kronogård samt andra västgötska förläningar.
Falk var gift. Han och hans hustru fick tillsammans barnen psalmförfattaren Abraham Falk (död 1559)[källa behövs], borgmästaren Erik Falk i Linköping, borgmästaren Peder Falk i Linköping, krigsöversten Bengt Falk (1540–1600) och ryttmästaren Hans Falk (död 1598).[4]
|