Erik Bergström (militär)

I dagens värld har Erik Bergström (militär) fått oöverträffad relevans. Oavsett om det är i den professionella, akademiska eller personliga sfären, har Erik Bergström (militär) blivit ett ämne av gemensamt intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. När samhället utvecklas blir utmaningarna relaterade till Erik Bergström (militär) mer komplexa, och behovet av att förstå dess implikationer blir allt mer pressande. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Erik Bergström (militär) och dess inverkan på olika områden i det dagliga livet. Från dess historia till dess nuvarande tillämpningar kommer vi att ta upp de många aspekterna av Erik Bergström (militär) och dess inflytande på det moderna samhället.

Erik Bergström
Född5 april 1857[1][2]
Linköping[2], Sverige
Död5 februari 1937 (79 år)
Djursholm[3], Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidKrigshögskolan,
SysselsättningMilitär
Befattning
Stabschef (1900–1902)
Regementschef (1904–1912)
Divisionschef (1917–1919)
Inspektör för infanteriet (1919–1922)
Utmärkelser
Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1919)
Redigera Wikidata

Erik Walter Bergström, född den 5 april 1857 i Linköpings S:t Lars församling, Östergötlands län, död den 5 februari 1937 i Danderyds församling, Stockholms län (i Djursholm), var en svensk militär (generallöjtnant).

Biografi

Bergström var son till hovrättsnotarie Svante Bergström och Anna Charlotta Juberg. Han avlade studentexamen 1877 och blev underlöjtnant vid Andra livgrenadjärregementet (I 5) 1878.[4] Bergström tjänstgjorde vid Gotlands nationalbeväring (Gotlands infanteriregemente) 1879, blev löjtnant där 1884 och vid generalstaben 1886. Han blev kapten vid generalstaben 1891 och vid regementet 1896.[5] Bergström blev major vid generalstaben 1898, stabschef vid III. arméfördelningen 1900–1902, överstelöjtnant vid Kalmar regemente (I 21) 1902 och blev överste och chef för Västgöta regemente (I 6) 1904.[6] År 1912 blev han generalmajor och militärbefälhavare på Gotland och var chef för VI. arméfördelningen 1917–1919. Han utnämndes till generallöjtnant och var inspektör för infanteriet 1919–1922.[4] Han avgick från beställning på stat 1922.

Bergström var 1888–1895 lärare vid Artilleri- och ingenjörhögskolan och 1898–1899 lärare vid Krigshögskolan. Bergström blev ledamot av andra klassen av Kungliga Krigsvetenskapsakademien 1900 och ledamot av första klassen 1912.[6][7] Förutom uppsatser i krigsvetenskapliga tidskrifter författade han en av akademien prisbelönad avhandling om svenska kavalleriets användning och stridssätt (i 1885 års handlingar). I Vårt försvar utgav han De finkalibriga gevärens och det röksvaga krutets inflytande på taktiken (1895) samt publicerade Infanteriet och fältartilleriet (1907).[8]

Erik Bergström är begraven på Gamla griftegården i Linköping.[9]

Utmärkelser

  • Sverige Riddare av Svärdsorden, 1899.[10]
  • Sverige Kommendör av andra klassen av Svärdsorden, 6 juni 1907.[11]
  • Sverige Kommendör av första klassen av Svärdsorden, 6 juni 1912.[12]
  • Sverige Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 6 juni 1919.[13]

Källor

Noter

  1. ^ Erik Walter Bergström, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.
  2. ^ Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 1 A-B, vol. 1, Albert Bonniers Förlag, 1942, s. 271, läs onlineläs online.
  3. ^ Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 1 A-B, vol. 1, Albert Bonniers Förlag, 1942, s. 272, läs onlineläs online.
  4. ^ Vem var det?: biografier över bortgångna svenska män och kvinnor samt kronologisk förteckning över skilda ämbetens och tjänsters innehavare. Stockholm: Norstedt. 1944. sid. 25. Libris 8079633. https://runeberg.org/vemvardet/0025.html 
  5. ^ Hildebrand, Albin; Bergström, Otto, red (1896). Svenskt porträttgalleri. 7, Armén. H. 1, Generalitetet, de kungliga personernas staber, generalstaben och fortifikationen. Stockholm: Tullberg. sid. 31. Libris 384679. https://runeberg.org/spg/7-1/0043.html 
  6. ^ Hildebrand, Albin; Odén, Klas, red (1904). Svenskt porträttgalleri. 14, Akademier samt vittra och lärda samfund. Stockholm: Tullberg. sid. 180. Libris 384704. https://runeberg.org/spg/14/0200.html 
  7. ^ Kungl. Krigsvetenskapsakademien. i Sveriges statskalender 1925
  8. ^ Westrin, Theodor, red (1922). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 34 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. sid. 578. Libris 8072220. https://runeberg.org/nfcn/0505.html 
  9. ^ Bergström, Erik Valter på SvenskaGravar.se
  10. ^ Riddare af Kungl. Svärds-Orden i Sveriges statskalender 1905
  11. ^ Kommendörer af Kungl. Svärdsorden, 2:a kl. i Sveriges statskalender 1911
  12. ^ Kommendörer av Kungl. Svärdsorden, 1:a kl. i Sveriges statskalender 1915
  13. ^ Kommendörer m. st. k. av Kungl. Svärdsorden. i Sveriges statskalender 1925
Auktoritetsdata
• SBL: 18678