I dagens värld är Erik "Snickarmålarn" Ersson ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet. Oavsett om det beror på dess relevans i dagens samhälle, dess påverkan på det dagliga livet eller dess inflytande inom yrkesområdet, är Erik "Snickarmålarn" Ersson ett ämne som fortsätter att väcka intresse och debatt. I åratal har Erik "Snickarmålarn" Ersson varit föremål för studier, diskussion och analys, och dess betydelse har inte slutat växa med tiden. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Erik "Snickarmålarn" Ersson, dess utveckling genom åren och dess relevans idag. Genom olika förhållningssätt och perspektiv kommer vi att belysa detta ämne som har väckt så mycket prat.
Erik "Snickarmålarn" Ersson | |
![]() | |
Född | 1730[1] |
---|---|
Död | 1800[1] |
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | Dekorationsmålare |
Redigera Wikidata |
Erik "Snickarmålarn" Ersson, född 1730, död 1800, var en hälsingemålare från Delsbo socken.
Ersson växte upp på gården "Snickars" i byn Källeräng i Delsbo socken.[2] Vid nitton års ålder fick han svara för tinget mot anklagelser om lösdriveri, men klarade sig undan påtvingad militärtjänst.[3] Ersson kan i egenskap av lärling till Gustaf Reuter och utifrån sin stil sägas vara medlem av Delsboskolan.[4] Liksom Reuter valde Ersson ofta att signera sina verk.[5]
Ersson var verksam i Dellenbygden och området kring Arbrå.[2] Han var fortfarande aktiv som inredningsmålare 1794.[5] Mellan 1751 och 1752 målade han tillsammans med Carl Roth i Högs kyrka där man bland annat dekorerade läktare och kor.[6] Flertalet hälsingegårdar har dekorerats av Ersson inklusive arbeten som finns att beskåda på Bjuråkers forngård och Delsbo Forngård.[7] Några av hans verk finns i Hälsinglands museums samlingar,[8] inklusive en komplett inredd herrstuga från Forsa socken, hämtad från gården Mickels i Nansta.[2]
Ersson gifte sig med Margta Jonsdotter från Kila 1752. Han fick också Gustaf Reuters son Carl Roth som svåger, efter att denne gift sig med Eriks syster Kerstin Ersdotter.[2]