Idag vill vi ta upp ett mycket intressant och relevant ämne som säkert kommer att väcka intresset hos många av våra läsare. Vid detta tillfälle kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Elsa får piano, utforska dess olika aspekter och fördjupa oss i dess betydelse idag. Utan tvekan är Elsa får piano ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos såväl experter som fans, och genom den här artikeln strävar vi efter att ge en fullständig och detaljerad översikt över allt som omger Elsa får piano. Från dess historia till dess praktiska tillämpning, inklusive dess inverkan på dagens samhälle, kommer vi att analysera detta ämne från olika vinklar för att ge våra läsare ett berikande och upplysande perspektiv. Följ med oss på denna spännande rundtur i Elsa får piano!
Elsa får piano | |
Regissör | Yngve Gamlin |
---|---|
Producent | Bert Sundberg |
Manus | Mats Arehn |
Baserad på | Novellen Elsa får piano av Fritiof Nilsson Piraten |
Skådespelare | Hans Alfredson Nils Eklund Lena Söderblom Solveig Ternström Britta Pettersson |
Fotograf | Lasse Björne |
Produktionsbolag | Moviemakers Sweden AB |
Premiär | 17 februari 1973 |
Speltid | 30 minuter |
Land | Sverige ![]() |
Språk | Svenska |
IMDb SFDb |
Elsa får piano är en svensk TV-film från 1973 i regi av Yngve Gamlin. Filmen bygger på Fritiof Nilsson Piratens novell med samma namn och i rollerna ses bland andra Hans Alfredson, Nils Eklund och Lena Söderblom.[1]
Adjunkt Philip är gräsänkling. Han träffar på sin gamla ungdomskärlek och bjuder hem henne till sig. Samma dag som hustrun ska komma hem får adjunkten ett infall att köpa ett piano till henne. Pianot visar sig dock orsaka mer besvär än väntat.[1]
Filmen producerades av Bert Sundberg för Moviemakers Sweden AB. Novellen som filmen bygger på publicerades ursprungligen i jultidningen Dopparedagen 1933 och omarbetades till filmmanus av Mats Arehn. Filmen fotades av Lasse Björne och premiärvisades den 17 februari 1973 på TV2.[2] Den 7 maj 1982 visades den vid en TV-filmfestival i Stockholm.[1]