Elise Einarsdotter
Numera har Elise Einarsdotter blivit ett ämne av stort intresse och relevans i dagens samhälle. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt eller akademiskt plan har Elise Einarsdotter väckt många människors intresse på grund av dess inverkan och återverkningar på olika områden i det dagliga livet. Det är därför det är viktigt att analysera och förstå alla aspekter relaterade till Elise Einarsdotter, från dess ursprung till dess kort- och långsiktiga konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Elise Einarsdotter, utforska dess många aspekter och reda ut dess mysterier för att få en mer komplett och djupgående bild av detta fenomen.
| Elise Einarsdotter | |
| Född | 11 juli 1955 |
|---|---|
| Bakgrund | Borrby, Kristianstads län Sverige |
| Genre | Jazz |
| Roll | Pianist Kompositör |
| Artistsamarbeten | Olle Steinholtz Lena Willemark |
| Webbplats | Officiell webbplats |
Utmärkelser
LO:s kulturpris (1993)[1] | |
Lena Elise Steinholtz Einarsdotter, född Einarsdotter 11 juli 1955 i Borrby, Kristianstads län, är en svensk jazzpianist och kompositör.
Under åren 1973–77 var hon bosatt i USA, hon bland annat studerade vid Berklee College of Music i Boston. Vid återkomsten till Sverige bosatte hon sig i Stockholm, där hon varit verksam i gruppen Tintomara och från 1984 med bland annat Elise Einarsdotter Ensemble (EEE). Hon bedrev ytterligare studier vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1979–81, och var 1981–88 verksam där som jazzpedagog.
Hennes musik har stark förankring i jazz, men är även inspirerad av folkmusik och hon har utvecklat ett eget, poetiskt sound. Hon spelar såväl egna kompositioner, jazzstandards som fria improvisationer. Hon komponerar även till lyrik samt skriver för kör och orkester.
Hon är bosatt i Hägersten och sedan 1987 gift med jazzbasisten Olle Steinholtz. Hon är dotter till landshövding Einar Larsson.[2]
Priser och utmärkelser
- 1993 – LO:s kulturpris
- 1998 – Stockholms stads hederspris
- 2007 – Jan Johansson-stipendiet[3]
- 2019 - Guldkatten[4]
- 2019 - Medaljen för tonkonstens främjande[5]
Diskografi
- 1979 – Tintomara (Tintomara, ABC2013)
- 1981 – Lek (Tintomara, AMLP838)
- 1984 – Sacred Hearts (Elise Einarsdotter Ensemble, VFLP)
- 1989 – Secrets of Living (EEE med Lena Willemark, CAP21377)
- 1993 – Senses (EEE med Lena Willemark, CAP21442)
- 1996 – Rosenäng (EEE med Lena Willemark, CAP21527)
- 1998 – Green Walk, Slow Talk (EEE, CAP21523)
- 1998 – Sketches of Roses (med Olle Steinholtz, TMCCD008)
- 2000 – Örjanskören sjunger musik av Elise Einarsdotter (med Örjanskören, Rigmor Gustafsson och Olle Steinholtz, ÖKCD)
- 2001 – Summer Night (med Olle Steinholtz och Lena Willemark, TMCCD013)
- 2006 – Shimmer (dBCD104)
- 2007 – Snövind & Sommarbris (EEE, med Stockholmskvartetten, MMAB 001)
- 2008 – Hymne á l'amour (Elise Einarsdotter/Olle Steinholtz Duo, TMcCD029)
- 2010 – Så skimrande... (med Hägerstens Kammarkör, Christina Gustafsson och Olle Steinholtz)
- 2018 – Suites for Solo Piano 1-4
Teater
Roller
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1986 | Presentatör | Perikles William Shakespeare |
Eva Ultz | Stockholms stadsteater |
Referenser
- ^ LOs Kulturpris genom tiderna, Landsorganisationen i Sverige, läs online.
- ^ Einarsdotter, Elise i Vem är hon: kvinnor i Sverige: biografisk uppslagsbok (1988), sid. 118
- ^ ”Jan Johansson-stipendiat utsedd”. Sveriges Radio. 19 juni 2007. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=99&artikel=1435686. Läst 25 februari 2020.
- ^ ”Guldkatten till Elise Einarsdotter”. SVT Nyheter. 16 oktober 2019. https://www.svt.se/kultur/guldkatten-till-elise-einarsdotter. Läst 16 oktober 2019.
- ^ ”Medaljen för tonkonstens främjande - Kungliga Musikaliska Akademien”. www.musikaliskaakademien.se. Arkiverad från originalet den 6 december 2017. https://web.archive.org/web/20171206203335/http://www.musikaliskaakademien.se/verksamhet/priserutmarkelserochstipendier/medaljenfortonkonstensframjande.111.html. Läst 21 december 2019.