Einar Haugen

I den här artikeln kommer vi att ta upp ämnet Einar Haugen ur ett omfattande och analytiskt perspektiv, med syftet att erbjuda en komplett och detaljerad vision av denna fråga. Genom hela texten kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Einar Haugen, från dess ursprung och historia till dess relevans idag. Likaså kommer vi att undersöka olika åsikter och teorier i frågan, för att ge läsaren ett brett och berikande perspektiv på Einar Haugen. Dessutom kommer vi att presentera konkreta exempel och fallstudier som hjälper till att illustrera och exemplifiera effekten av Einar Haugen inom olika områden. Det råder ingen tvekan om att Einar Haugen är ett ämne av stort intresse och komplexitet, varför det är viktigt att ta upp det med det djup och den rigoritet det förtjänar.

Einar Haugen
Född19 april 1906[1][2][3]
Sioux City[4][5], USA
Död20 juni 1994[1][2][3] (88 år)
Medborgare iUSA
Utbildad vidUniversity of Illinois at Urbana-Champaign[4]
St. Olaf College[4]
Morningside University[4]
SysselsättningLexikograf, filolog[6], universitetslärare, språkvetare, pedagog[7]
Befattning
Ordförande för Linguistic Society of America
ArbetsgivareHarvard University
University of Wisconsin–Madison[4]
Utmärkelser
Guggenheimstipendiet (1942)[4]
Fridtjof Nansens belønning for fremragende forskning, historisk-filosofiska klassen (1970)
Gunnerusmedaljen (1977)
Redigera Wikidata

Einar Ingvald Haugen, född 19 april 1906 i Sioux City, Iowa, död 20 juni 1994 i Belmont, Massachusetts,[8][9] var en norsk‐amerikansk lingvist.

Biografi

Haugen föddes i Sioux City i Iowa som barn till de norska immigranterna John E. Haugen (1877–1956) och Kristine Gorset (1878–1965) från Oppdal. Haugen växte således upp en tvåspråkig miljö vilket lade grunden för hans språkvetenskapliga intresse för tvåspråkighet.[8]

Haugen studerade vid St. Olaf College i Northfield i Minnesota där han tog examen 1928. Därefter disputerade han vid University of Illinois at Urbana-Champaign år 1931 med en avhandling om nynorskans historia. Han blev därefter anställd vid institutionen för skandinaviska studier vid Wisconsins universitet där han kom att arbeta i över 30 år, som professor efter 1938.[8]

Haugens forskning kretsade kring tvåspråkighet, och han fick sitt internationella genombrott med verket The Norwegian Language in America. A Study in Bilingual Behavior (1953) och han bedrev fältarbete i det norska språket såsom det talades i norskbygderna i USA.[8]

Han blev ordförande för Linguistic Society of America 1950 och för Comité internationale permanente des linguistes 1966. Han var medlem av Det Norske Videnskaps-Akademi, Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab m.m.[8]

Haugen myntade beteckningen den tionde vokalen om ett vokalfonem som finns i norska och svenska språkliga varieteter, men blivit ovanligare.[10][11]

Han gifte sig med författaren Eva Lund Haugen 1932.[8]

Bibliografi i urval

  • The Scandinavian Languages: An Introduction to Their History. Cambridge, Massachusetts, 1976.
  • ”The rise and fall of the tenth vowel” i Even Hovdhaugen (redaktör) The Nordic Languages and Modern Linguistics. Proceedings of the Fourth International Conference of Nordic and General Linguistics in Oslo 1980, sidorna 273–285. Oslo 1980.

Referenser

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6s189m4, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Einar_Haugen, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Solomon R. Guggenheim Museum, Guggenheim fellow-ID: einar-haugen, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Guggenheim Fellows-databasen, Guggenheim fellow-ID: einar-haugen.
  5. ^ läs online, news.harvard.edu .
  6. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn19990003239, läst: 15 december 2022.
  7. ^ John G. Ramsay, Biographical Dictionary of Modern American Educators, 1997, ISBN 978-0-313-29133-3.
  8. ^ ”Einar Haugen”. Norsk biografisk leksikon. https://nbl.snl.no/Einar_Haugen. Läst 14 juli 2017. 
  9. ^ Colin Baker och Sylvia Prys Jones, Encyclopedia of bilingualism and bilingual education. Avon 1998.
  10. ^ Einar Haugen, ”The rise and fall of the tenth vowel” i Even Hovdhaugen (redaktör) The Nordic Languages and Modern Linguistics. Proceedings of the Fourth International Conference of Nordic and General Linguistics in Oslo 1980, sidorna 273–285. Oslo 1980. Sidorna 273–274.
  11. ^ Stig Eliasson, ”Kedjeförskjutningen av långa bakre vokaler och svenskans ’tionde’ vokal”, i Maj Reinhammar (redaktör) Studier i svensk språkhistoria 11. Förhandlingar vid Elfte sammankomsten för svenska språkets historia i Uppsala 23–24 april 2010. Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Sidan 134.
Auktoritetsdata