Idag fortsätter Edmond Hébert att vara ett ämne av stor relevans och intresse i samhället. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Edmond Hébert blivit ett allt vanligare diskussionsämne inom olika områden, från politik till populärkultur. Dess inverkan och omfattning täcker ett brett spektrum av aspekter av det dagliga livet, vilket gör det till ett ämne för ständig studie och reflektion. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Edmond Hébert, i syfte att bättre förstå dess inflytande idag och dess projektion i framtiden.
Edmond Hébert | |
![]() | |
Född | 12 juni 1812[1][2][3] Villefargeau, Frankrike |
---|---|
Död | 4 april 1890[2][3][4] (77 år) Paris sjätte arrondissement[5], Frankrike |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École normale supérieure, doktorsexamen ![]() |
Sysselsättning | Paleontolog, geolog |
Befattning | |
Appariteur, École normale supérieure (1838–1841) Professor (1841–) Professor (1857–1890) Professor (1857–1889) Société géologique de Frances ordförande (1859–1859) Société géologique de Frances ordförande (1872–1872) Dekanus (1882–1889) Société géologique de Frances ordförande (1889–1889) | |
Arbetsgivare | Universitetet i Paris |
Utmärkelser | |
Riddare av Hederslegionen (1857)[6] Officer av Hederslegionen (1878)[6] Lyellmedaljen (1879)[7] Kommendör av Hederslegionen (1885)[6] Officier de l’instruction publique[5] | |
Redigera Wikidata |
Edmond Hébert, född 12 juni 1812 i Villefargeau, departementet Yonne, död 4 april 1890 i Paris, var en fransk geolog.
Hébert var 1838-57 anställd vid École normale i Paris och utnämndes 1857 till professor i geologi vid Sorbonne i samma stad. Han besökte Danmark och Sverige 1865 och 1869 och meddelade geologiska resultat av dessa resor i Franska vetenskapsakademiens "Comptes rendus", "Bulletin de la Société géologique de France" och "Annales des sciences géologiques", vilken senare tidskrift han själv utgav. Den i denna tidskrift publicerade uppsatsen Recherches sur l'âge des grés à combustibles d'Helsingborg et d'Höganäs (1869) var av stor betydelse för bestämmandet av Skånes stenkolsförande formations ålder. Han blev han medlem av Institut de France 1877 och tilldelades Lyellmedaljen 1879.
|