Den här artikeln kommer att ta upp frågan om Edgar Ende, som representerar en mycket viktig fråga idag. Från dess ursprung till dess relevans idag har Edgar Ende varit föremål för debatt och analys inom olika områden. Genom historien har Edgar Ende spelat en avgörande roll i samhället, direkt eller indirekt påverkat livet för miljontals människor runt om i världen. I denna mening är det viktigt att på djupet förstå dess inverkan och relevans, såväl som de implikationer det innebär för nuet och framtiden. Genom en uttömmande analys försöker vi belysa de olika aspekterna relaterade till Edgar Ende, vilket ger läsaren en heltäckande och detaljerad vision av detta mycket relevanta ämne.
Edgar Ende | |
![]() | |
Född | Edgar Carl Alfons Ende 23 februari 1901 Hamburg-Altona, Tyskland |
---|---|
Död | 27 december 1965 (64 år) Baiern, Tyskland |
Medborgare i | Tyskland |
Sysselsättning | Målare |
Maka | Luise Ende |
Barn | Michael Ende (f. 1929) |
Webbplats | edgarende.de/ |
Redigera Wikidata |
Edgar (Carl Alfons) Ende, född 23 februari 1901 i Altona, död 27 december 1965 i Netterndorf i Ebersberg i Bayern, var en tysk surrealistisk konstnär. Han var far till författaren Michael Ende, vars bok Spegeln i spegeln: en labyrint baseras på faderns målningar.
Edgar Ende kallade själv sin konst för "visionär". När han framställde bilder hade han aldrig något medvetet mål. Hans motiv växte i stället fram ur en sorts meditativ process som Ende inte bara liknade vid ett mörkerrum utan som faktiskt också tillkom i ett mörkt rum. Processen gjorde att abstrakta och drömliknande bilder dök upp i hans medvetande, vilka Ende sedan skissade ner på papper i en ficklampas sken.
1936 drabbades Edgar Ende av yrkes- och utställningsförbud. Detta utfärdades av propagandaministeriets särskilda organ för bildkonst, Reichskammer der bildenden Künste, som bedömde vad som var bra och vad som var dålig konst. Endes måleri kategoriserades som entartete Kunst och 1937 konfiskerades verk av honom på museer. Oljemålningarna Zeit och Zirkus, som både hade tillhört Hamburger Kunsthalle, noterades efter värdering dessutom som zerstört i protokoll från den tiden.
|