I artikeln vi presenterar idag kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Dystoni. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i en rundtur i alla relevanta aspekter som gör Dystoni till ett ämne av intresse för alla typer av människor. Vi kommer att analysera dess påverkan på samhället, dess utveckling över tid och de olika perspektiv som finns på Dystoni. Oavsett din nivå av förkunskaper kommer denna artikel att ge dig en heltäckande och berikande vision av Dystoni, med syftet att fördjupa sig i dess betydelse och relevans i dagens värld.
Dystoni | |
Latin: dystonia | |
En person med läkemedelsinducerad dystoni. | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | G24.9 |
ICD-9 | 333 |
DiseasesDB | 17912 |
MeSH | svensk engelsk |
Dystoni är ett sjukdomstillstånd i nervsystemet där den drabbade får ofrivilliga ihållande muskelsammandragningar som leder till vridande upprepade rörelser eller onormal kroppshållning.[1] Ofta är detta mycket smärtsamt. Sjukdomen debuterar vanligen i 50-årsåldern. De drabbade är oftast kvinnor.[2]
Det finns olika typer av dystoni. Patienter med primär eller idiopatisk dystoni har som symptom endast dystoni i olika former:
Patienter med sekundär dystoni har även andra neurologiska sjukdomstecken, såsom parkinsonism eller myoklonus.[1][3] Exempel på sjukdomar där dystoni ofta förekommer är:
Orsaken till dystoni är inte fullständigt känd. Studier av patienter med blefarospasm, skrivkramp med flera tillstånd har visat att flera hjärnstrukturer är involverade, både på hjärnbarksnivå och i storhjärnans djupare strukturer. Primär dystoni är vanligare i vissa familjer vilket skulle kunna förklaras av att orsaken kan vara genetisk. En viss form av dystoni som oftast debuterar i barndomen har kopplats till genen DYT-1.[4]
Dystoni är ännu inte botbar. Vissa former av dystoni kan förbättras spontant i perioder. Flera former av lokaliserad dystoni behandlas framgångsrikt med upprepade injektioner av botulinumtoxin. Generaliserad dystoni är svårare att behandla. En särskild subtyp (undergrupp) svarar utmärkt på levodopa som annars används vid Parkinsons sjukdom. I särskilt svåra fall används ibland neurokirurgiska ingrepp.[4]
Diagnosen är svår att ställa och missas ofta.[5]