Donna Tartt
Idag är Donna Tartt ett ämne av stor relevans och intresse för en bred publik. Oavsett om det är en person, en händelse, en trend eller en historisk händelse, har Donna Tartt fångat uppmärksamheten hos individer i alla åldrar och bakgrunder. Den här artikeln utforskar i detalj betydelsen och inverkan av Donna Tartt i dagens samhälle, och belyser dess implikationer och inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från dess ursprung till dess utveckling över tid har Donna Tartt lämnat en betydande prägel på den samtida världen, och denna artikel försöker analysera dess relevans på djupet.
| Donna Tartt | |
 Wes Anderson, Donna Tartt och Antonio Monda vid filmfestivalen i Rom 2015. | |
| Född | 23 december 1963 Greenwood, Mississippi, USA |
|---|---|
| Yrke | Författare (skönlitteratur) |
| Nationalitet |  amerikansk |
| Språk | Engelska |
| Verksam | 1992– |
| Ämnen | Uppväxtskildringar |
| Debutverk | Den hemliga historien (1992) |
| Noterbara verk | Den lille vännen (2002), Steglitsan (2013) |
| Priser | WH Smith Literary Award (2003) Pulitzerpriset för skönlitteratur (för Steglitsan, 2014) Andrew Carnegie Medal for Excellence in Fiction (2014) |
| Influenser | Barry Hannah, Charles Dickens, Edgar Allan Poe, Evelyn Waugh, Fjodor Dostojevskij, George Orwell, Hunter S. Thompson, J.D. Salinger, J. M. Barrie, Robert Louis Stevenson, Rudyard Kipling, T. S. Eliot, Vladimir Nabokov, Willie Morris |
Donna Tartt, född 23 december 1963 i Greenwood, Mississippi, är en amerikansk författare. Hennes debutroman, Den hemliga historien (1992), sålde i mer än fem miljoner exemplar. Hennes efter 20 års författarkarriär tre publicerade romaner är alla uppväxtskildringar. 2014 vann hon Pulitzerpriset för skönlitteratur för romanen Steglitsan (2013). Samma år utsågs hon av tidskriften Time till en av världens 100 mest inflytelserika människor.[1]
Biografi
Bakgrund
Tartt föddes i Greenwood i Mississippiflodens delta. Hon växte upp den närbelägna staden Grenada.
Donna Tartts första verk var en dikt som hon skrev som femåring och när hon var 13 år fick hon en dikt publicerad i den lokala dagstidningen. Tartt studerade senare vid Bennington College i Vermont. Där ska hon under kortare tid haft ett romantiskt förhållande med författaren Bret Easton Ellis, som hon senare tillägnade sin första bok.[2][3]
1981 antogs Tartt till University of Mississippi, där hon under sitt första studieår uppmärksammades av Willie Morris för sitt skrivande. Efter en rekommendation från Morris tog Barry Hannah in den 18-åriga Tartt som deltagare i hans universitetskurs i novellskrivande. Hannah sa att "hon var djupt litterär, ett rent geni faktiskt. En litterär stjärna."[4]
På inrådan från Morris och andra fortsatte Tartt 1982 sina studier vid Bennington College, där hon blev vän med studiekamraterna Bret Easton Ellis, Jill Eisenstadt och Jonathan Lethem. Hon kom också att studera klassisk litteratur tillsammans med Claude Fredericks. Ellis och hon hade för en tid ett förhållande, efter att de samarbetat på ett par litterära projekt.[5]
Författarskap
Donna Tartt började skriva på Den hemliga historien redan under sin collegetid, även om det tog henne åtta år att färdigställa den. Romanen blev en succé och såldes i mer än 5 miljoner exemplar.[6]
Med återkommande tioårsintervaller publicerades hennes två följande böcker, Den lille vännen (2002) respektive Steglitsan (2013). Den sistnämnda gavs ut på dagen elva år efter utgivningen av hennes föregående roman, där huvudpersonen är just elva år.[7]
Runt 2002 rapporterades det att Donna Tartt arbetade på en omdiktning av myten om Daidalos och Ikaros.[8] 2006 nominerades hennes novell "The Ambush" till "Best American Short Stories of 2006".
Tartts författarskap känneteckas av ett antal återkommande teman. Dessa inkluderar social klass och klassindelning, skuld och skönhetens begrepp.
Uppmärksamhet och utmärkelser
2014 belönades Donna Tartt med Pulitzerpriset för skönlitteratur för sin roman Steglitsan.[9] Samma år utsågs hon av den internationella nyhetstidningen Time till en av världens 100 mest inflytelserika människor. Enligt tidningen är Tartt "författaren vars romanfigurers liv förändrar ditt eget."[a]
Tartt är känd för att vara otillgänglig för medier: "Jag är inte en särskilt offentlig person, det här är min sjätte intervju på ett årtionde. När jag inte är aktuell med en bok finns det inget att prata om. Och att prata om mig som privatperson är inte intressant. Hur är det, visst brukar också författare få prata mycket om sina privatliv?"[6]
Stil
Tartt skriver alla sina böcker för hand i anteckningsblock. Hennes bibliografi innehåller relativt få böcker: efter 20 års författarskap har tre romaner publicerats. Alla romanerna är mer eller mindre uppväxtskildringar.[6] Dessutom innehåller alla åtminstone en katastrofal händelse av något slag.[6]
Den hemliga historien är i grund och botten en psykologisk thriller.[10]
Privatliv
År 2002 rapporterades det att Tartt hade bott i Greenwich Village, Upper East Side, och på en gård nära Charlottesville, Virginia;[11] att hon är 1,5 m lång[12] och att hon hade sagt att hon aldrig skulle gifta sig.[13]
Bibliografi
Nedan listas ursprunglig (bok)utgivning samt första svenska översättning (med indrag).
- Romaner
- 1992: The Secret History, Alfred A. Knopf
- 1993 – Den hemliga historien. Stockholm: Bonnier Alba. ISBN 91-34-51296-9 Översättning av Nille Lindgren.
- 2002: The Little Friend, Alfred A. Knopf
- 2003 – Den lille vännen. Stockholm: Bonnier. ISBN 91-0-058045-7 Översättning av Nille Lindgren.
- 2013: The Goldfinch, Little, Brown and Company
- 2013 – Steglitsan. Stockholm: Bonnier. ISBN 9789100138882 Översättning av Rose-Marie Nielsen.
- Noveller
- “Tam-O'-Shanter”. The New Yorker April 19, 1993, s. 90.[14]
- “A Christmas Pageant”. Harper's Magazine 287.1723. December 1993, s. 45+.
- “A Garter Snake”. GQ[15], 65.5, May 1995, s. 89+.
- “The Ambush”. The Guardian, June 25, 2005.
- Facktexter
- “Sleepytown: A Southern Gothic Childhood, with Codeine.” Harper’s Magazine 286, July 1992, s. 60–66.
- “Basketball Season.” The Best American Sports Writing, redigerad av och med ett förord av Frank Deford. Houghton Mifflin, 1993.
- “Team Spirit: Memories of Being a Freshman Cheerleader for the Basketball Team.” Harper’s Magazine 288, April 1994, s. 37–40.
- Ljudböcker
- The Secret History
- The Little Friend (förkortad)
- True Grit (med ett efterord där hon förklarar sin kärlek till romanen)
- Winesburg, Ohio (urval)
Utmärkelser
- 2003 – WT Smith Literary Award för Den lilla vännen
- 2003 – Orange Prize for Fiction (slutnominering) för Den lilla vännen
- 2013 – National Book Critics Circle Award (slutnominering) för Steglitsan[16]
- 2014 – Baileys Women's Prize for Fiction (slutnominering) för Steglitsan[17]
- 2014 – Pulitzer Prize for Fiction för Steglitsan[18]
- 2014 – TIME 100 The 100 Most Influential People [19]
- 2014 – Andrew Carnegie Medal for Excellence for Fiction för Steglitsan [20]
- 2014 – Vanity Fair International Best Dressed List [21]
- 2014 – Premio Malaparte för Steglitsan [22]
Kommentarer
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 25 mars 2015.
- ^ Patchett, Ann (2014-04-23): "Donna Tartt". Arkiverad 8 april 2020 hämtat från the Wayback Machine. time.com. Läst 28 april 2015. (engelska)
- ^ The Guardian 1 februari 2003, "Caracter issues"
- ^ ”Interview Donna Tartt”. http://www.smh.com.au/entertainment/books/interview-donna-tartt-20131017-2vnft.html. Läst 25 mars 2015.
- ^ Lacey Galbraith (Winter 2004). ”Interview: Barry Hannah, The Art of Fiction No 184” (på engelska). The Paris Review. http://www.theparisreview.org/interviews/5438/the-art-of-fiction-no-184-barry-hannah. Läst 5 maj 2015.
- ^ "DONNA TARTT SHRINE". languageisavirus.com. Läst 5 maj 2015. (engelska)
- ^ Gustavsson, Helena (19 oktober 2013). ”Jag vill se hur mina personer reagerar på katastrofer”. Dagens Nyheter (DN Boklördag): ss. 6-7. Läst 19 oktober 2013.
- ^ Kara Bloomgarden-Smoke (2013-02-12): "Donna Tartt’s Long Awaited Third Novel Will Be Published This Year". observer.com. Läst 28 april 2015. (engelska)
- ^ ”''Independent'': "Whatever happened to Donna Tartt?"” (på engelska). Arlindo-correia.org. http://www.arlindo-correia.org/081202.html. Läst 5 maj 2015.
- ^ ”Pulitzerpriset i litteratur till Donna Tartt”. Göteborgs-Posten. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924043857/http://www.gp.se/kulturnoje/1.2342429-pulitzerpriset-i-litteratur-till-donna-tartt. Läst 22 april 2014.
- ^ Yee, Danny (1994-01-04): "Studying Ancient Greek Warps the Mind of the Young?" dannyreviews.om. Läst 27 maj 2015. (engelska)
- ^ ”A most complex Lolita” (på engelska). The Sydney Morning Herald. 2 november 2002. https://www.smh.com.au/entertainment/books/a-most-complex-lolita-20021102-gdfs4s.html. Läst 1 februari 2023.
- ^ Ybarra, Michael J. (8 december 2002). ”Famous and yet unknown” (på amerikansk engelska). Los Angeles Times. https://www.latimes.com/archives/la-xpm-2002-dec-08-ca-ybarra8-story.html. Läst 1 februari 2023.
- ^ ”Interview: Donna Tartt” (på engelska). the Guardian. 19 oktober 2002. http://www.theguardian.com/books/2002/oct/19/fiction.features. Läst 1 februari 2023.
- ^ Tartt, Donna (19 april 1993). ”Fiction: Tam-O'-Shanter” (på engelska) (abstract). The New Yorker. http://www.newyorker.com/archive/1993/04/19/1993_04_19_090_TNY_CARDS_000362364. Läst 27 maj 2014.
- ^ GQ Arkiverad 2 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine., The Association of Magazine Media, läst 2 juli 2015
- ^ Kirsten Reach (14 januari 2014). ”NBCC finalists announced” (på engelska). Melville House Publishing. Arkiverad från originalet den 8 januari 2017. https://web.archive.org/web/20170108161918/http://www.mhpbooks.com/nbcc-finalists-announced/. Läst 16 juni 2015.
- ^ Mark Brown (7 april 2014). ”Donna Tartt heads Baileys women's prize for fiction 2014 shortlist”. The Guardian. http://www.theguardian.com/books/2014/apr/07/donna-tartt-baileys-womens-prize-fiction-2012-shortlist. Läst 26 juni 2015.
- ^ http://www.pulitzer.org/node/8501
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 september 2019. https://web.archive.org/web/20190905022439/https://time.com/70819/donna-tartt-2014-time-100/. Läst 30 juni 2015.
- ^ http://www.ala.org/awardsgrants/carnegieadult
- ^ http://www.theguardian.com/fashion/gallery/2014/aug/07/vanity-fairs-best-dressed-list-donna-tartts-life-long-style
- ^ http://www.vanityfair.it/news/mondo/14/10/16/donna-tartt-renzi-agnese-malaparte-cardellino
| |||||
|