Diskussion:Efternamn

"Före 1963 års namnlag kunde två efternamn, oftast för gifta kvinnor, skrivas ihop till ett med bindestreck. Enligt dagens namnlag skrivs inte familjenamnen ihop."

Va? 1963 tycks vara irrelevant här. Min mor träffade min far i slutet av 60-talet. Efter att i ett antal år haft min fars efternamn gjorde hon på 70-talet som tusentals andra svenska kvinnor gjorde, satte det efternamn hon hade innan hon gifte sig, framför sin makes efternamn, med ett bindestreck emellan, Alltså typ "Anna Alfander-Betasson". Så hade hon fram till att mina föräldrar skilde sig i slutet av 80-talet.

Direkt från telefonkatalogen ENIRO PRIVATPERSONER A-J STOCKHOLM 2006:

"Backendal-Lundin Marie o. Peter Lundin", "Biberg-Nylander Eva o. Bengt Nylander", "Borgenstam-Atterling Ingrid o. Stig Atterling", "Borglind-Hermansson Agneta o. Ulf Hermansson", "Böhm-Engstrand Anna o. Mathias Engstrand"

Gör om, gör rätt!

Diskussioner har förekommit huruvida det i botaniska artiklar ska heta "släktnamn" eller "släktenamn". Nedanstående genomgång hämtad från Användardiskussion:83.254.13.103 menar jag är klargörande och förtjänar enligt min bedömning att få en plats med bättre exponering än i en IP-diskussion, och har därför kopierats till Diskussion:Efternamn och Diskussion:Släkte av mig Anhn idag 2023-04-17. / Anhn ✎ 17 april 2023 kl. 03.32 (CEST)

I vitklöver var det skrivet släktnamn, vilket du när du redigerade i artikeln ändrade till släktenamn. Samma sak i flenört. Vill påminna dig igen om att släktnamn är korrekt och att du inte bör ändra det till släktenamn bara för att du föredrar att skriva så. MVh Höstblomma (diskussion) 2 juli 2020 kl. 16.57 (CEST)

Släktnamn i detta sammanhang ÄR fel. Se Släkte. Se vilken växttaxobox som helst. Där anges släkte = genus. Genus är latin, och betyder släkte, inte släkt.

Vad har du för referens till påståendet att första ledet i ett linnéanskt namn skulle vara ett släktnamn?
/ 83.254.13.103 2 juli 2020 kl. 19.08 (CEST)

Det är inte fel, du kan läsa på webbsidor som Artdatabanken t.ex (läs här. Att det heter släkte betyder inte att släktnamn är fel, när man syftar på "släktets namn". Att det ska vara släktenamn är något du själv vill. Du frågar mig om källor, men har själv inga källor till din skrivning. Höstblomma (diskussion) 2 juli 2020 kl. 19.15 (CEST)

Eftersom du fortsätter skriva släktenamn, vill du vänligen bekräfta om du läst min källa och om du har gjort det, varför du anser att du kan ignorera den? Höstblomma (diskussion) 9 juli 2020 kl. 19.27 (CEST)

Här kan du också se att man skriver släktnamn. Höstblomma (diskussion) 9 juli 2020 kl. 19.42 (CEST)

SKUD-skrivningen är i vissa delar föråldrad. T ex kallar man antikt blåsippa Anemone hepatica. Det är nu flera år sen vetenskapen efter DNA-analys kom fram till att blåsippa inte är en anemon. Blåsippa hänfördes därför till nytt släkte och gavs nytt namn Hepatica nobilis. Detta är f ö sen länge iakttaget i svenska WP på uppslagsordet blåsippa.

SKUD är inkonsekvent i de artiklar, som Höstblomma refererar till; man skriver släkte och släkt om vartannat, när man avhandlar samma ämne.

Jag upprepar, att latin genus betyder släkte, inte släkt. Jag har diskuterat ordval med Arne Anderberg på Naturhistoriska Riksmuseet, författare till Den virtuella floran. Han håller med om att botaniker många gånger slarvar med ordvalet, och skriver släkt, där det borde stå släkte.

Se t ex uppslagsordet Tryar. I taxioboxen står att Tryar är ett släkte, inget tal där om släkt.

Se uppslagsordet Bergnejlika. Där står Växten ingår i släktet nejlikor, och familjen nejlikväxter. Tycker Höstblomma att man där skulle kunna skriva "släkten nejlikor?"

Framför allt är det INTE FEL att skriva "släkte" i ett ett etymoligiavsnitt. Den som där ändrar "släkte" till "släkt" GÖR FEL, är klåfingrig och gör sig skyldig till något som närmast liknar klotter! (Backnejlika, hmm)
/ 83.254.13.103 10 juli 2020 kl. 02.02 (CEST)

┌────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────────┘ Snälla 83.254.13.103! Läs noggrant vad jag skriver nu. Jag skriver en numrerad serie med påståenden. Skriv sedan om du menar att någon av punkterna är fel.

Kommentarer nedan, punkt för punkt./ 27 juli 2020 kl. 00.32 (CEST)

1. Latin är systematikens ursprungliga språk.

Förstår ej vad du menar med detta.

2. På standardsvenska och andra språk finns översättningar av latinska ord som används i systematiken.

Vad menas med systematik i detta sammanhang? Definiera!

3. Inom systematiken finns begreppet genus, som är latin.

Genus är latin, ovedersägligt.

4. På standardsvenska översätts det latinska genus med släkte, som har grammatiskt genus neutrum (ett släkte).

Exakt så, det är vad jag hela tiden hävdat.

5. Att översätta genus med släkt vore fel; det är ett annat ord, som har grammatiskt genus utrum (en släkt).

Precis vad jag hela tiden hävdat.

6. Svenska tillhör de språk som har sammansatta ord.

Visst är det så. Och inte särskrivet (anglicism).

7.Sammansättning innebär att två (eller fler) självständiga ord sätts ihop till en enhet.

Ja!

8. Sammansättning i svenska sker på tre olika sätt: A. Ord sätts ihop utan att ändras (hus + tak = hustak) B. Man sätter ett fogeelement, ett interfix, mellan orden, varvid det första ordet ibland kortas eller modifieras (land + fader = landsfader; kyrka + gård = kyrkogård) C. Ord sätts ihop genom att första ordet kortas, utan interfix (backe + svala = backsvala).

Håller med. Tilläggas kan att det som i Mälardalen kallas soptunna på göteborgska benämnes sopetunna = tunna för sopor (Genitiv? Dativ? Eller något annat latinskt, eller finskt kasus?)

9. Vilken av sammansättningstyperna som används i ett visst fall beror uteslutande på språkbruket fram till nu. Vad man själv skulle vilja eller resonerar sig fram till har ingen betydelse när man bidrar till ett skrivet verk som följer vanliga skrivregler. Man kan till exempel inte skriva kyrkgård eller kyrkagård eller kyrksgård i ett verk som som följer vanliga skrivregler.

Jag håller med.

10. De två orden släkte (genus) och namn skrivs sedan århundraden samman enligt fall C ovan: släkte (genus) + namn = släktnamn. Det finns inga vetenskapliga auktoriteter som skulle godkänna denna mening: ”Artnamnet Hepatica nobilis består av släktenamnet Hepatica och artepitetet nobilis”. Arne Anderberg skulle inte skriva så.

Mjae. Vi anser båda, enligt ovan, att ordet "släktenamn" egentligen inte existerar. Släktet är Hepatika.

11. Ordet *släktenamn finns överhuvudtaget inte på nusvenska, utom när en individ väljer att försöka skapa ordet.

Därom är vi eniga.

12. Av ovannämnda skäl kan ordet *släktenamn inte skrivas någonstans i någon artikel på Wikipedia, utom om man skulle ha med ett direkt citat från till exempel någon 1700-talsförfattare som skrev ”släktenamn”. I modern svensk sakprosa kan ordet *släktenamn inte godkännas. Vilket förklarar att jag får en röd linje under ”släktenamn” nu när jag skriver ordet.

Så är det. Men vem är det som despotiskt styr den databas, som avgör rött streck eller intet streck? Vem har auktoriserat databasen?

För att det skall bli möjligt att samtala, ber jag dig precisera exakt vilken av punkterna 1–12 som du inte håller med om.

Kommenterat, såväl där jag håller med och där jag har annan åsikt.

Problemet med ditt sätt att diskutera är att du hela tiden upprepar att rätt ord är ”släkte” och inte ”släkt” (vilket är sant),

Ja, sannerligen sant!

men du undviker att svara på att den sanningen är irrelevant för frågan om hur man sätter ihop orden ”släkte” och ”namn” till ett sammansatt ord i svenska.

Besvarat ovan, punkt för punkt.

Jan Arvid Götesson (diskussion) 10 juli 2020 kl. 08.12 (CEST)

83.254.13.103, jag uppfattar dig som en person som har kunskaper värda att sprida, men du har på ett olyckligt sätt fastnat i denna språkfråga. Om du tillåter skulle vilja tillägga något som gör saken ännu klarare.

Två olika ord som sätts samman med samma efterled kan mycket väl ge upphov till två identiska sammansatta ord, två homonymer.

Nyttoväxten lin och att smalt rep, en lina, är olika ord: det linet, den linan.

Man kan köpa linnystan, om man vill göra handarbete med lin.

En kommun skrev denna varning: ”Fiskelinor kan bli dödsfällor för fågel, så kasta inte dessa i naturen. De kan bl.a. försöka använda linnystan som bomaterial.”

lin + nystan = linnystan

lina + nystan = linnystan (homonym med ovanstående)

släkt + namn = släktnamn

släkte + namn = släktnamn (homonym med ovanstående)

Det har sagts ovan att språk inte är helt logiska. Det kan man säga, men det är ett onödigt defensivt argument. ”Brist på logik” uppfattas kanske av dig som att det finns förbättringspotential. Språk utvecklas i ett socialt sammanhang för att överföra tankar. Provet som avgör huruvida ord överlever är huruvida kommunikationen fungerar. Därför finns ett stort antal homonymer i alla språk. Talarna accepterar homonymer så länge sammanhanget visar vilket ord som avses. Eftersom sammanhanget visar huruvida en text handlar om släkters namn eller släktens namn, kommer språkbrukarna aldrig att bli missnöjda med att Hepatica är ett släktnamn. så du kommer aldrig att få stöd för din språkreform. Jan Arvid Götesson (diskussion) 11 juli 2020 kl. 10.25 (CEST)

Är "släktesnamn" omöjligt här? Jörgen B (diskussion) 26 juli 2020 kl. 22.56 (CEST)

Vackert försök, men omöjligt! Ty: 1) S-sjuka. 2) "Släktenamn" går inte heller, ett i svenska språket hittills obefintligt ord; saknas i Nationalencyklopedins ordbok (NEO). En växts namn, enligt Linné:s binomenprincip, är "släkte"