Dirty Story är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Med dess påverkan på samhället och dess relevans i vardagen har detta ämne skapat ett stort intresse inom olika områden, från populärkultur till akademisk forskning. Med tiden har Dirty Story utvecklats och fått nya dimensioner, utmanat företablerade föreställningar och genererat passionerade debatter. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Dirty Story, från dess ursprung till dess nuvarande inflytande, med målet att bättre förstå dess betydelse och plats i vårt samhälle.
| Dirty Story | |
| Genre | dramafilm[1] |
|---|---|
| Regissör | Jörn Donner[1] |
| Producent | Jörn Donner[1] Peter Kropénin[1] |
| Manusförfattare | Jörn Donner[1] |
| Baserad på | Gabriels dag av Jörn Donner[1] |
| Skådespelare | Erland Josephson Charlotta Larsson Nils Brandt Agneta Ekmanner Lilga Kovanko Åke Lindman |
| Kompositör | Pedro Hietanen[2] |
| Fotograf | Tony Forsberg[1] |
| Klippare | Olli Ukkonen[1] |
| Teknisk information | |
| Produktionsbolag | Donner Productions[1] Golden Film[1] Svenska Filminstitutet[1] Trebitsch Produktion International[1] |
| Distribution | Finnkino[1] |
| Premiär | 21 december 1984 (Finland)[1] |
| Speltid | 100 minuter[1] |
| Land | Finland[1] Sverige[1] Västtyskland[1] |
| Språk | svenska[1] |
| Budget | 2 444 422 FIM[1] |
| Mer information | |
| IMDb SFDb Elonet Yle Arenan Redigera Wikidata | |
Dirty Story är en finländsk-svensk-västtysk dramafilm från 1984, regisserad av Jörn Donner och baserad på hans roman Gabriels dag från 1982. I rollerna ses bland andra Erland Josephson, Charlotta Larsson och Nils Brandt.[3]
Direktören för ett av Finlands största företag, Förenade Metall, hittar företagets styrelseordförande död på kontoret. En muthärva nystas upp.[3]
Dirty Story innebar Jörn Donners comeback till det aktiva filmarbetet efter att ha varit VD för Svenska Filminstitutet. Filmen var Donners första sedan 1978 års Män kan inte våldtas. Dirty Story producerades av Donner och Peter Kropénin för Jörn Donner Productions Oy, Golden Film AB, Stiftelsen Svenska Filminstitutet och Trebitsch Produktion International GmbH.[3] Filmen spelades in mellan den 4 juni och 13 juli 1984[4] i Helsingfors, stadsdelen Hagalund i Esbo stad, Borgå och Villmanstrand, samtliga orter belägna i Finland. Fotograf var Tony Forsberg och klippare Olli Ukkonen (krediterad som Olof Oscar i Sverige). Musiken komponerades av Pedro Hietanen.[3]
Filmen premiärvisades den 21 december 1984 på biograferna Adlon och Nordia i Helsingfors. Den hade Sverigepremiär den 8 februari 1985 på biograferna Sandrew i Norrköping och Grand 2 i Stockholm.[3]
Filmen mottog övervägande negativ kritik. Några recensenter upprördes över att skådespelare Josephsson och Larsson i filmen hade en sexuell relation, då Josephsson i verkligheten var Larssons far. Josephsson kommenterade detta med orden "Jag tänker inte på släktskapen när kameran går".[3]