I den här artikeln ska vi fördjupa oss i Digraf, ett ämne som väckt stort intresse och debatt på senare tid. Digraf har blivit en relevant figur inom olika områden, genererat delade meningar och väckt stort intresse hos allmänheten. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika perspektiven på Digraf, analysera dess inflytande på dagens samhälle och undersöka de möjliga konsekvenserna av dess närvaro i vår miljö. På samma sätt kommer vi att försöka förstå vikten av Digraf i det aktuella sammanhanget och dess potentiella inverkan i framtiden.
Digraf |
---|
![]() ll i katalanska (uttal: /lj/) är en digraf. |
En digraf är två eller fler bokstäver (grafem) som tillsammans betecknar ett språkljud (fonem), till exempel hj i Hjalmar och lj i ljus.
Digraf ska skiljas från den snarlika termen ligatur. Detta senare är en sammanskrivning av två (oftast två) tecken till ett nytt tecken (bokstav). Exempel är æ (från a och e) och œ (från o och e) samt typografiska sammanskrivningar med bland annat f (exempel: fi och fl). Även en del vanliga svenska bokstäver har ursprung som ligaturer (w ur v och v; även å ur a och o)
Ett antal ljud (fonem) skrivs i standardsvenska språket i form av digrafer. Nedan listas några av dessa:
En variant av digraf är dubbelskrivna konsonanter, som i standardsvenskan inte betecknar ett annat och längre konsonantfonem och ofta syns efter kort vokal.
Ett relaterat begrepp är trigraf, som är tre bokstäver som bildar ett ljud. Här är några exempel ur standardsvenska:
Betecknen trigraf finns i svensk skrift sedan 1867, medan digraf först användes i svensk skrift 1828.
|