Institutet för språk och folkminnen

Institutet för språk och folkminnen
DepartementKulturdepartementet
OrganisationstypStatlig förvaltningsmyndighet
KommunUppsala
LänUppsala
Organisationsnr202100-1082
FöregångareSpråk- och folkminnesinstitutet
Svenska språknämnden
Sverigefinska språknämnden
Klarspråksgruppen
Inrättad1 juli 2006
GeneraldirektörMartin Sundin
InstruktionSFS 2007:1181
Webbplatswww.isof.se

Institutet för språk och folkminnen (förkortat Isof, före 2006 Språk- och folkminnesinstitutet, Sofi) är en statlig myndighet vars uppgift är att på vetenskaplig grund samla in, bygga upp och sprida kunskap om:

Isof är indelat i fem avdelningar på tre olika orter – Göteborg, Stockholm och Uppsala, där Göteborg och Uppsala även har särskilda regionala och/eller ämnesinriktade ansvarsområden. Myndighetens huvudkontor finns i Uppsala. Från och med 2022 finns verksamhet även i Kiruna och Övertorneå, i och med den treåriga satsningen på språkcentrum för de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli och romska.

Enligt institutets gällande instruktion (Förordning (2007:1181) med instruktion för Institutet för språk och folkminnen) är deras uppgift att bedriva språkvård och efter vetenskapliga normer försöka levandegöra och sprida kunskaper om svenska språket, de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib (alltså ej inkluderande samiska), det svenska teckenspråket, dialekter, folkminnen, namn och språkligt burna kulturarv i Sverige. Institutet ska även bedriva forskning samt delta i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.

Historik

Den 1 juli 1970 bildades DOVA-myndigheten, en förkortning av Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv. Denna myndighet bestod från början av Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala (ULMA), Ortnamnsarkivet i Uppsala (OAU), Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) samt Svenskt visarkiv (SVA). Till myndigheten fördes under 1971 Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Göteborg (DAG) och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM). År 1984 införlivades även de tidigare forskningsprojekten Ordbok över Sveriges dialekter (OSD) och Sveriges medeltida personnamn (SMP). Från att ha varit självständiga arkiv bildade dessa nu en gemensam myndighet.

Under 1990-talet omorganiserades ULMA och delades upp i flera enheter och Ortnamnsarkivet i Uppsala bildade tillsammans med Sveriges medeltida personnamn en gemensam avdelning kallad Namnavdelningen.

Den 1 juli 1993 bytte myndigheten namn till Språk- och folkminnesinstitutet (Sofi).

Isof fick från och med den 1 juli 2006 utökade uppgifter i samband med namnbytet. Förutom avdelningar och arkiv från Språk- och folkminnesinstitutet ingår även det nya Språkrådet, som består av de tidigare självständiga språkvårdsmyndigheterna Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden samt av Klarspråksgruppen i Regeringskansliet.

ULMA

Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala var från 1939 och fram till 1970 en statlig arkiv- och forskningsinstitution med namnet Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Grunden för verksamheten lades redan på 1870-talet med de olika landsmålsföreningarna vid Uppsalas studentnationer, vilka på 1890-talet efterträddes av de så kallade dialektgeografiska landskapsundersökningarna. Arkivet fick officiell status 1914 som Uppsala landsmålsarkiv (ULMA) med Herman Geijer som förste föreståndare.

OAU

Ortnamnsarkivet i Uppsala, som var huvudarkiv för ortnamn i Sverige, grundades 1928 och fram till 1970 lydde arkivet, som då kallades Svenska ortnamnsarkivet, under Svenska ortnamnskommissionen.

DAL

Landsmålsarkivet i Lund grundades 1930 genom riksdagsbeslut, och övertog de gamla sydsvenska landsmålsföreningarnas (Skånes, Hallands, Smålands och Kalmar-Blekinges) samlingar. Dessa föreningar hade då funnits i 55 år, från 1916 under en av föreningarna vald centralstyrelse.

SVA

Svenskt visarkiv, som grundades privat på initiativ av Ulf Peder Olrog 1951, överfördes till Statens musiksamlingar den 1 juli 1999.

Före detta avdelningar inom Isof

Isofs avdelningar

Referenser

Noter

  1. ^ ”Språkcentrum för nationella minoritetsspråk”. https://www.isof.se/sprakcentrum. Läst 13 april 2023. 
  2. ^ Förordning (2007:1181) med instruktion för Institutet för språk och folkminnen
  3. ^ Motsvarande ansvar ligger på Sametinget, se Instruktion för Sametinget, paragraf 2:2
  4. ^ Uppsala arkivcentrum : skrift utgiven till invigningen den 26 november 1993. . 1993 ;. ISBN 91-85452-17-3. OCLC 185870550. https://www.worldcat.org/oclc/185870550. Läst 13 april 2023 

Källor

Se även

Externa länkar