I den här artikeln kommer vi att utforska och analysera Det våras för sheriffen från olika perspektiv och tillvägagångssätt. Det våras för sheriffen är ett ämne som har väckt många människors intresse genom åren och i den här artikeln ska vi fördjupa oss i dess betydelse och relevans i dagens samhälle. Från dess inverkan på populärkulturen till dess inflytande inom olika områden av det dagliga livet har Det våras för sheriffen skapat debatt och reflektion inom olika sektorer. Genom den här artikeln hoppas vi kunna erbjuda en komplett och berikande inblick i Det våras för sheriffen, vilket ger våra läsare en djupare och mer meningsfull förståelse av detta ämne.
Det våras för sheriffen (Blazing Saddles) | |
Genre | Komedi, Western |
---|---|
Regissör | Mel Brooks |
Producent | Michael Hertzberg |
Manus | Mel Brooks Norman Steinberg Andrew Bergman Richard Pryor Alan Uger |
Skådespelare | Cleavon Little Gene Wilder Harvey Korman Slim Pickens Madeline Kahn Mel Brooks Dom DeLuise |
Originalmusik | John Morris |
Produktionsbolag | Warner bros |
Premiär | ![]() |
Speltid | 93 minuter |
Land | USA |
Språk | Engelska |
IMDb SFDb Elonet |
Det våras för sheriffen (originaltitel: Blazing Saddles) är en amerikansk westernkomedi från 1974 i regi av Mel Brooks. I huvudrollerna ses Cleavon Little, Gene Wilder, Harvey Korman, Slim Pickens och Madeline Kahn.
Det är järnvägens gyllene tidsålder och det skall dras en järnvägslinje genom det lilla samhället Rock Ridge, där alla verkar heta Johnson i efternamn. Hedley Lamarr vet att detta kommer att få markvärdet att öka. Han försöker skrämma bort byborna genom att anlita det värsta gäng busar som kan uppbringas, samt får westerns första färgade sheriff placerad i Rock Ridge. Allt för att komma över marken. Naturligtvis går det inte som planerat.
En av rollfigurerna heter Hedley Lamarr, vilket anspelar på skådespelerskan Hedy Lamarr (1914–2000), något som Hedy Lamarr stämde dem för. Rollfiguren kallas dessutom ofta för "Heddy", vilket vederbörande kraftigt protesterade mot.
William J. LePetomane har samma namn som den franske flatulensartisten Joseph Pujols artistnamn. Filmen sägs vara den första med hörbara fisar, vilket sker ett antal gånger runt en lägereld och bland folk som ätit mycket bönor.
Mel Brooks tillfrågade John Wayne om han ville spela rollen som Waco Kid. Han avböjde dock då han trodde att filmen skulle vara ett alltför stort avsteg från hans egen karriärs stil. Wayne tyckte att humorn var alltför grov men mycket underhållande. Efter flera andra provspelningar tog till slut Gene Wilder över rollen.
Under inspelningen av filmen gav Wilder grunduppslaget – att Viktor Frankensteins sonson skydde sina berömda släktingar – till Brooks nästa film Det våras för Frankenstein.
Filmen nominerades till tre Oscar: bästa sång, bästa klippning och bästa kvinnliga biroll (Madeline Kahn).
|