Numera är Den gamle ett ämne som blivit allt mer aktuellt i dagens samhälle. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Den gamle blivit en grundläggande aspekt i människors dagliga liv. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt eller socialt plan har Den gamle satt en betydande prägel på hur vi interagerar med världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Den gamle, från dess påverkan på mental hälsa till dess påverkan på den globala ekonomin. Vi kommer också att titta på hur Den gamle har utvecklats över tid och hur det har påverkat olika samhällen och kulturer runt om i världen. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att försöka förstå betydelsen och implikationerna av Den gamle i det moderna samhället.
Den gamle Dikt | |
Författare | Dan Andersson |
---|---|
Originalspråk | Svenska |
Land | ![]() |
Utgivningsår | 1915 |
Den gamle är en dikt som tillhör diktsamlingen Kolvaktarens visor skriven av författaren och poeten Dan Andersson. Kolvaktarens visor bildar tillsammans med Dan Anderssons andra diktsamling Svarta ballader boken Dan Anderssons dikter som publicerades i Sverige år 2003.
Kännetecknet för Dan Anderssons dikter är att de alltid har ett tema som innehåller någon form av frågeställning kring de stora livsfrågorna. Dikten Den gamle är inget undantag gällande det. Den är en dyster men lättande dikt vars tema är döden. Förutom döden brukar Dan Anderssons dikter bygga på frågeställningar kring: kärlek, lidandets mening, synd och skuld, Guds existens och den sociala nöden.
Dikten Den gamle är på 12 rader med 5-10 ord per rad, fördelade på tre stycken och med sammanlagt 89 ord. Diktens innehåll består av ett opersonligt diktjag som för någon annan berättar sina tankegångar kring sin egen död och sitt liv. Diktjaget upplever döden som något befriande och lättande. Döden beskrivs som om den är någonting man strävar efter, en befrielse och ett slut på elände. Två exempel från dikten som tydligt stödjer detta resonemang är: "Ur de djupaste djupen har jag kämpat mig hit" samt "Jag har levat ändå, vare detta min tröst".
Dikten är skriven med korsrim vilket innebär att rad ett rimmar med rad tre och rad två rimmar med rad fyra:
Korsrimmen befinner sig i alla diktens tre stycken och bidrar till rymt och flyt.
Följande exempel på stilfigurer går att intensifiera i dikten:
Man kan mycket tydligt, genom att undersöka författaren Dan Anderssons ordval, upptäcka att dikten är skriven för så pass länge sedan som den faktiskt är, dvs år 1915. Dikten innehåller ord som hjässa och levat, vilka båda är ord som härstammar mycket långt tillbaka i vår historia. Ordvalen Dan Andersson använt sig av förhåller sig neutralt vilket innebär att diktens känsla, budskap och sammanhang inte förmedlas med hjälp av starka ord utan genomtänkt meningsbyggnad och utformning.